PROCESKONSTVERK ..... | |||||||||||||||||||||||||||
. | |||||||||||||||||||||||||||
Processkonstverk
nr 33.. från 2012 | .......... | ................................................................................................................... STRATEGIER
Ur
PLAN 2-3 2012 av Erik Hedman ref AP Samhälsplaneringsprocesser är ofta komplexa, innehållande ett antal olika aktörer som agerar utifrån egna intressen, ideal och visioner.Det innebär att deltagare går in i processen med olika förutsättningar och uppfattningar om hur olika frågor ska prioriteras gentemot varandra. Fallstudie
Annetorpsvägen i Hyllige, Malmö Områdets första strukturplaner arbetades fram redan på 1960-talet och tanken har länge varit en huvudsaklig utbyggnad med bostäder med inslag av kontorsverksamheter. Malmö Stad blir uppvaktad av stadens mest inflytelserika byggherre som erbjuder sig att bygga en arena i anslutning till stationen, som efter uppförandet ska tillfalla staden. Planeringen
för arenan psssar inte in i den fastlagda rutnätsstrukturen. Arenans
storlek och behov av tillfarter skapar vissa problem. | .......... |
Olika planeringsideal synliggörs Gatukontorets trafikplanerare blir oroade över Hyllievångs nya bebyggelseinriktning. Planerde verksamheter i området kommer att ge betydande trafiktoppar. Stadsbyggnadskontorets trafikplanerare ställer sig bakom planeeringsarkitekterna på kontoret och samtycker inte med Gatukontorets trafikplanerare. Gatukontorets trafikplanerare har kontorsledningen bakom sig. Ledningen betraktas både inåt och utåt som kunnig i trafikfrågor och backar inte från sin argumentation. Frågan om vägens utformning fortsätter att vara en konfliktfråga mellan Gatukontorets och Stadsbyggnadskontorets planerare som inte verkar nå någon lösning. Planarbetet fortsätter enligt Gatukontorets önskemål om ny vägutformning. Efter antagande av planen påbörjas byggande av planskildheter och vägens slutliga sträckning med ramper färdigställs under 2010. | .......... | ................................................................................................................
Annetorpsvägen
Forum Både
Stadsbyggnadskontoret och Gatukontoret har definierat ett behov av att förändra
vägens utformning. Med andra ord har ingen gemensam omvärldsanalys gjorts eftersom kontoren har definierat olika utvecklingsriktningar. Bristen på en gemensam omvärldsanalys och en gemensam målbild har gjort att man inte har landat i vilken Annetorpsvägens framtida funktion och roll ska vara - stadsgata eller genomfartsgata. Det
fanns aldrig någon egentlig möjlighet för utomstående individer
att komma med synpunkter på vägens utformning. Ingen dialog fördes
med boende i intilliggande bostadsområden, inga andra sektorer inom kommunen
involverades i samtalen. | .......... | ................................................................................................................ .......fr. Industrisamhället- Livsstilssamhället
Arena Under en stor del av tiden befann sig processen i "arena-fasen", det vill säga det pågick förhandlingar och visst sökande av partnerskap. Diskussioerna handlade framför allt om på vilket sätt frågan om kapacitetsproblem skulle hanteras, vilket koncentrerade diskussionerna till en mycket avgränsad grupp med liknande planeringsbakgrunder. Denna fråga blommade ut i en maktkamp mellan förvaltningarna, där den ena sidan framförde alternativa planeringsstrategier medan den andra sidan lyfte fram väl beprövade metoder som underlag för beslut. Det ytterst begränsade antalet involverade personer gjorde att möjligheten till att få stöd i argumentationen begränsades.
|
Detta
planeringsskede blev därmed odramatiskt.
|
.Dialoger
är vägen framåt I fallet med Annetorpsvägen skulle man tidigt ha identifierat alla berörda parter när det blev aktuellt med en flytt av Annetorpsvägen. Eftersom Stadsbyggnadskontoret initierade detta skulle kontoret ha tagit initiativet i frågan. För att inte låta frågan enbart handla om vägens utformning skulle man ha tagit tillfället i akt att diskutera Annetorpsvägens inriktning och roll i det framtida trafiksystemet utifrån fyrstegsprincipen. Denna dialog skulle ha förts öppen med många inblandade för att ge förutsättning för en bred förankring. En gemensam målbild skulle ha tagits fram där eventuella utredningsbehov skulle ha definerats gemenssamt med en tydlig fördelning kring arbetsuppgifter och ansvar. Ett råd i liknande planeringprocesser är därför att inte låta processen gå vidare till nästa fas innan berörda parter är överens eller att samtliga inblandade åtminstone känner att deras åsikter har blivit hörda och behandlade. Det
är viktigt att alla inblandade aktörer i samhällsplaneringen ser
sig som deltagare i en gemensam samhällsbyggnadsprocess. | |||||||||||||||||
|
|
|
........................................................................................................................NÄSTA! | ||||||||||||||||||||||||