...
. MEDBORGARKRAFTEN ...........FÖRSTA
SIDAN (ILLUSTRERADE VERSIONEN)
.......
.. .
::::::
{ ................................................................1} .DEMOKRATIHISTORIA
..Viktiga skeden i demokratins historia ..Justitiedepartementet
..Publicerad 31 mars 2004 ..Uppdaterad
15 augusti 2005 I
1974-års regeringsform slogs det fast att all offentlig makt i Sverige ska
utgå från folket. Men vägen till ett demokratiskt styre har varit
lång, och allmän rösträtt infördes så sent som
1921. I denna och följande artiklar berättas den svenska demokratins
historia.
På
tröskeln till 1900-talet var Sverige ett land där den politiska makten
låg samlad i ett fåtal händer. Men demokratins genombrott var
i någon mån berett. Sedan frihetstiden upprätthölls en tämligen
unik princip om att hålla handlingar offentliga. Det fanns en lokal medborgarskapstradition
med frön till både folkstyrelse och rättsstat. Där fanns
såväl en kyrklig församling som ett häradsting, vilket var
en viktig förelöpare till den moderna rättsstaten. Därefter
utvecklades sockensjälvstyret till det kommunala självstyret med sekulariserade
och individualiserade medborgarideal. Viktiga
steg mot demokratisk frihet Sedan mitten av 1800-talet existerade fria medborgarassociationer.
Viktiga steg mot en demokratisk frihet hade tagits. Mötesfriheten hade utvidgats
i och med att förbudet att hålla religiösa möten i hemmen
(konventikelplakatet) upphävts. Folkskolan hade införts till hjälp
för en bred kompetensutveckling i samhället. Med representationsreformen
hade den nationella beslutande församlingen fått en något bättre
avspegling av befolkningens sammansättning. Näringsfrihetsförordningarna
1846 och 1864 hade ersatt det institutionaliserade privilegiesystemet med förutsättningar
för ett nytt slags samband mellan demokrati och marknadsekonomi. Men
flertalet svenska män och nästan alla kvinnor var ännu i slutet
av 1800-talet utestängda från den politiska processen. År 1892
fanns det 44 kommuner där en enda röstägare hade fler än hälften
av alla rösterna i kommunen. År 1908 representerade riksdagen 10 procent
av befolkningen. När rösträtten till riksdagen året därpå
lösgjordes från förmögenheten tillkom en halv miljon väljare. Kvinnor
utanför den politiska makten Vid förra sekelskiftet stod en stor
del av medborgarna, däribland alla kvinnor, utanför den politiska makten
och saknade möjligheter att påverka samhällsutvecklingen på
grund av förhärskande värderingar, rättsliga normer och organisationsformer.
Sedan flera decennier hade emellertid ett stort antal människor gått
samman kring alternativa idéer om människovärde och samhällsorganisation.
Deras kamp var inte bara riktad mot yttre fiender. Den gällde också
den egna självbilden och självtilliten. Steg för steg ersattes
ödestron med utopier om att framtiden borde och kunde bli något annat
än en förlängning av nuet. Om de fick vara med och bestämma,
skulle ett annat samhälle vara möjligt. De som tagit strid för
demokratin trotsade därmed en passiviserande ödestro. Demokratin var
både ett medel och ett mål, en idé om och ett styrelseskick
för att utsträcka deras egen frihet och oberoende. Allmän
rösträtt införs Omsider skördades resultatet av flera medborgargenerationers
demokratiska kamp. I och med att den allmänna rösträtten infördes
i Sverige 1921 myndigförklarades också kvinnorna. Sent - sist i Norden
- bröts därmed en sista fördämning mot att diskvalificera
somliga medborgare att ta del i beslut som i högsta grad berör dem själva.
Och framför allt efter andra världskriget, framstår demokratin
som den slutliga segraren över andra idéer om hur det svenska politiska
livet bör organiseras. Men först 1951 säkrades religionsfriheten
också formellt. 1974
års regeringsform bekräftade det nya samhällsskick som vuxit fram:
"All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska
folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän
och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och
parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse." (Regeringsformen
1:1) Politiska
rättigheter sprider sig Men den politiska demokratins triumf är inte
global. Varje vuxen svensk medborgare har visserligen under sin levnad sett nation
efter nation lämna auktoritära och förtryckande strukturer för
att anta ett demokratiskt styrelsesätt. I vår omedelbara närhet
ser vi i dag hur medborgare försöker skapa, ibland återskapa,
bestående demokratiska kulturer och ramverk. Bara på några årtionden
har den globala bilden förändrats drastiskt. Det var inte länge
sedan de flesta av FN:s medlemsstater hade ett auktoritärt samhällssystem.
Nu har över hälften konkurrensbaserade politiska val och garantier för
politiska och medborgerliga rättigheter. Demokratiska
institutioner kan lätt raseras Kan man av detta dra slutsatsen att demokratins
stridbara idéer tjugofem sekler efter det att de formulerades i Aten -
slutligen vunnit en monopolställning? Nej, dessvärre. Demokratins institutioner
är märkvärdigt sköra i den meningen att de tar lång
tid att bygga upp men kan raseras betydligt snabbare. Det kan ske brutalt genom
våld. Så sent som för några tiotal år sedan våldförde
sig ömsom fascistiska och nazistiska, ömsom kommunistiska system även
på demokratiska stater. En
avdemokratisering kan också komma mer smygande, genom små men medvetna
justeringar av viktiga detaljer i strukturerna. Utan att någon egentligen
vill det, kan demokratins institutioner även förlora sin inre bärighet
och sina normer på grund av att den kritiska bildningen försummats
eller genom att ledare medvetet eller aningslöst missbrukat folkets förtroende. (Från
Demokratiutredningens slutbetänkande, En uthållig demokrati, SOU 2000:1)
........... ..............
...............
.......... |