.........
START

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

eXTReMe Tracker

 
  

.debatt

..{2}.forum...  

sammanfattning

HÅLLBAR UTVECKLING

UTROTNING


bakgrund

 

UTROTNING

Ur artikel i GP 2010-05-16 av Mattias Hagberg ref arnepe
Vi lever i en tid av massutrotning. I dag är fyrtio procent av alla fiskarter mer eller mindre hotade. Föreställningen om människans särskilda position i skapelsen LEDER MOT VÅR EGEN UNDERGÅNG skriver Mattias Hagberg.

Förmodligen är människan det enda djur som genom livets långa historia som aktivt och medvetet undergräver sin egen existens.

Vi lever i en tid av massutrotning. hela ekosystem, hela släkten av djur och växter är på väg att försvinna. Den våg av utrotning som vi nu upplever är lika omfattande, som den som drabbade världen för drygt sextio miljoner år sedan, när dinosaurierna försvann från jordens yta.

I år har FN proklamerat ett internationellt år för biologisk mångfald... igentligen var det tänkt att år 2010 skulle bli ett år att fira. Enligt den konvention om biologisk mångfalld som många FN-länder antog 2002 skulle utrotningstrenden brytas till i år...

Naturen är ett system av delar. När alltför många delar försvinner riskerar alltsammans att rasa samman med våldsamma ekologiska kriser som följd. Därför är utrotningen också ett hot mot oss människor...

Över hela jorden försvinner arter, mellan tusen och tiotusen gånger snabbare än nya arter utvecklas.

Livet på jorden har genomgått fem stora utrotningsfaser...
Det som skiljer dagens kris från tidigare kollapser är att den massutrotning som vi nu upplever är intimt sammanlänkad med mänsklig aktivitet.
Det handlar framför allt om tre komplexa och globala förändringar som sker samtidigt och som föder och göder varandra.
Det handlar om utsläpp av växthus gaser, om snabbt förändrad markanvändning när städer, jordbruk och industrier breder ut sig och om alltför intensiv jakt och alltför intensivt fiske...

Den amerikanske idéhistorikern Arthur Lovejoy beskriver i sin bok "The great chain of being - a study of the history of an idea" från 1936 en rotmetafor, föreställningen om "tillvarons stora kedja". Tanken är enkel. Livet, varat är ordnat som en kedja, från det lägsta till det högsta, där varje länk är till för nästa länk.

Aristoteles föreställde sig världen som välordnad. Han skrev att ingenting skedde av en slump, utan allting hade ett syfte och att allting hade en bestämd plats, en avsikt. "Eftersom naturen inte skapar något i onödan eller utan syfte är det utan tvekan sant att hon skapat samtliga djur för människan skull".

Detta var en föreställning som under medeltiden smälte samman med kristendomen till en väl förankrad tanketradition. tillvaron gick att ordna som en trappa. Mäktigast var människan som "regerade" över alla andra varelser på jorden.

Hos Linné möter man föreställningen om varats stoa kedja i sin fulla mognad. enligt honom fanns hela skapelsen till för att "tjäna" människans "upphälle och tillfredsställa hennes behov"...

Vi föreställer oss gärna att vår art, homo sapiens , är mer komplex , mer fulländad , än andra arter, eftersom vi har svårt att föreställa oss en värld som inte strävar framåt och uppåt... Människan framstår som ett värdefullare djur än andra eftersom hennes art är av senare datum än till exempel en gråsuggas, en hästs eller en sparvs.

Därmed levde föreställningen om varats stora kedja och om människans exklusivitet vidare in i vår tid...Den finns där hela tiden som en viktig avlagring.

Människan är jordens mest framgångsrika art. men vår livsstil, vårt sätt att organisera våra samhällen, riskerar att vända vår framgång till en gigantisk katastrof...

Föreställningen om människans exklusivitet är en av de farligaste förställningarna i vår värld. Dessutom är den direkt felaktig. Det finns inga hierarkier i naturen. Ingen ordning. Detta är vardagskunskap för moderna biologer och andra naturvetare.

Men inom politiken och i den offentliga debatten regerar fortfarande humanismen, föreställningen om att människan är alltings mått...

Är inte människans exklusivitet en förutsättning för vårt välstånd?
Svaret är nej. Humanismen, föreställningen om människans särsklilda position i skapaelsen, förefaller leda åt rakt motsatt håll -mot vår egen undergång.

Vi måste våga inse att vi enbart är en integrerad del av allt liv på jorden och att våra smhällen måste ta sin utgångspunkt i den insikten.


Tillbaka till Frihamnen!

 

 

 

Synpunkter!..