Ur
kandidatuppsatsen RÖSTER FRÅN STADENS GATOR
att stödja medborgarinitiativ för hållbar stadsutveckling Av
Mia Börjesson och Ellen Edward Läs hela
kandidatuppsatsen! Källa: MALMÖ HÖGSKOLA Institutionen
för Urbana Studier Arkitektur, Visualisering & Kommunikation KANDIDATUPPSATS
VT 2009 Examinator: Mattias Kärrholm Handledare: Per Olof Hallin En
alternativ modell av hållbarhet En
alternativ modell av hållbarhet, från ett miljöekonomiskt synsätt,
förskjuter den traditionella definitionens delar, och ser ekonomi som ett
medel att nå ekologisk och social hållbarhet. Ekonomiska resurser
har en viktig roll att spela i vårt samhälles utveckling, men är
inte ett mål i sig.
Oändlig ekonomisk tillväxt är
per definition omöjlig, i en kontext av jordens begränsade resurser
och kapacitet för förnyelse. Detta synsätt representeras bland
andra av de ekologiska ekonomerna En
utgångspunkt från lokalsamhället har fördelar. Olika
delar av städer har olika förutsättningar och behov av förändring.
Genom att se dessa som positiva möjligheter att utveckla en hållbar
stad med stor variation kan varje del behandlas separat och därigenom få
sin egen identitet. Identiteten skapar trygghet och samhörighet som vidare
kan öka engagemanget för aktivt deltagande. Samtidigt har hållbarhetsdiskursen
fört upp relationen mellan lokala och globala kontexter på dagordningen.
David Harvey beskriver, i The condition of postmodernity från 1989, hur
övergången från modernism till postmodernism innebär en
tid-rumkomprimering. Platsen
blir viktigare än rummet och nuet mer relevant än framtiden. Detta eftersom
den komplexa omgivningen i den globala tillvaron vi idag lever i, förstärker
värdet i det man kan kontrollera eller påverka. Resonemanget är
en viktig aspekt i motiveringen för deltagardemokrati. För
att undersöka hur demokratiskt samhället är kan man studera
vad medborgarna får, vad medborgarna kan samt
vad medborgarna gör.
Vad medborgarna får,
medborgarnas rättigheter, utgör grunden för om ett samhälle
är demokratiskt eller ej. Vidare måste de formella lagarna
kompletteras med kunskap och möjlighet att praktisera sina rättigheter,
vad medborgaren kan.
För att samhället ska kunna
klassas som demokratiskt krävs dock också att medborgarna handlar aktivt,
att de gör. I
den deliberativa demokratin skiljs mellan sak och person, alltså mellan
vem som säger något och vad som sägs. Därmed är det
väsentliga att allt blir sagt, inte att alla får tala. Arenor för
samtal är ett viktigt verktyg, både de som skapas underifrån,
från medborgarna, och ovanifrån, från exempelvis kommunen. Samtalen
kan vara på både horisontellt och vertikalt plan, mellan olika amhällsgrupper.
Grundtanken med den deliberativa demokratin är att alla deltagare ges
möjlighet att höra alla argument för att ha möjlighet att
avgöra vad de anser vara den mest hållbara vägen, i varje specifik
situation. I
omställningen mot ett mer hållbart samhälle har det framkommit
att dåtidens storskaliga lösningar måste överges, till
förmån för ett mer komplext men mindre sårbart nät
av flera, småskaliga lösningar. I jakten efter sådana lösningar
krävs en öppenhet för kreativitet och okonventionella möjligheter.
Alla medel måste användas för att vända den negativa utvecklingen.
En hållbar utveckling kan inte gälla för en del av samhället,
utan måste genomsyra hela dess struktur och alla dess medborgare. Som ett
led i arbetet mot hållbarhet blir därför medborgarna själva
del av både medel och mål. Delaktighet är en del av definitionen
av hållbarhet, men kan också innebära att medborgares engagemang
för en hållbar utveckling ökar. En av de resurser vi måste
lära oss att omfördela är makt. Delaktighet
är en självklarhet i en maktfördelande värld. Många
vanliga medborgare är idag mycket insatta och engagerade i hållbar
utveckling. Dessa kan, om de tilldelas makt att genomföra egna förändringar
av sin närmiljö, utgöra en betydande resurs i omställningen
av samhället. Delaktighet kan uppnås genom ansträngningar från
tre olika arenor: det administrativa systemet, det civila samhället och
näringslivet. Dessutom kan en utpräglad samverkan mellan dessa tre åstadkommas
genom gemensamma ansträngningar. Stegens
tre delar börjar med två varianter av medverkan där medborgarna
trots deltagande inte får inflytande eller makt över situationen.
Manipulation, betyder att delaktigheten är en illusion som
enbart har som syfte att legitimera verksamheten. Terapi, innebär
att man har deltagandet enbart för att aktivera medborgarna och inte för
att låta medborgarna påverka. Syftet är därmed aktiviteten
och inte resultatet. Fokus ligger på vad projektet kan
göra för medborgaren och man vill inte utreda vad medborgaren kan göra
för projektet.
Nästa tre trappsteg är varianter av medborgarinflytande,
vilket innebär att medborgarna har en rådgivande roll, men stor
risk finns att det handlar om skeninflytande.
Information, utgår
från att medborgarna får information om sina rättigheter, skyldigheter
och möjligheter och är, enligt Arnstein, det första steget mot
ett legitimt medborgardeltagande. Men detta sätt ger sällan en möjlighet
till dialog eller förhandling. Det ger en liten möjlighet till delaktighet,
särskilt då informationen kommer sent i projektet. Konsultation,
innebär att de styrande tar reda på vilka åsikter som finns,
genom undersökningar eller utfrågningar.
Legitimering,
betyder att man genom att ge ett fåtal platser i styrande organ till
medborgare legitimerar sin verksamhet.
Stegens tre högsta trappsteg innebär medborgarmakt, då makt
och inflytande är fördelat till de delaktiga medborgarna.
Partnerskap innebär att medborgarna tillsammans med makthavarna
tar beslut kring givna frågor. Delegerad
makt, betyder att medborgarna helt har makten kring vissa givna frågor.
Medborgarkontroll
innebär att medborgarna själva har makten kring alla de frågor
som berör dem. Stegen
är en bra utgångspunkt i diskussioner kring deltagande, för att
förtydliga vilket typ av engagemang man eftersträvar. Vi använder
vidare modellen för att jämföra teoretiska och empiriska resonemang. 8.
Medborgarkontroll 7. Delegerad makt 6. Partnerskap 5. Legitimering 4.
Konsultation 3. Information 2. Terapi 1. Manipulation Den
"mjuka infrastrukturen" bygger på socialt lärande,
där kunskap inte anses vara något att upptäcka, utan något
som aktivt skapas i social interaktion.
Den mjuka infrastrukturen innehåller
också ett erkännande av annan kunskap än den professionella. Samlingen
av olika typer av kunskap, såsom teknisk, estetisk och lokal, utgör
ett intellektuellt kapital. De människor som inblandas i relationer bildar
ett socialt kapital, som inspirerar andra till engagemang. Dessa utgör
tillsammans grunden för gemensam förståelse och tillit mellan
aktörer. Tillsammans kan dessa genom sitt politiska kapital få större
makt att påverka. Planeraren bör i detta sammanhang se sig själv
som en debattledare snarare än en expert. Den
"hårda infrastrukturen" av administrativa system avgör
hur medborgarens rättigheter och den politiska institutionens skyldigheter
behandlas. Också
utanför diskussionen kring samhällsentreprenörskap framhävs
vikten av samverkan. I boken The creative city - A toolkit for urban innovators
ifrågasätter Charles Landry den traditionella synen på stadsutveckling
och presenterar ett konceptuellt skifte från stadsplanering till urban strategiläggning.
Detta, menar Landry, samspelar med paradigmskiftet i synen av staden, från
maskin till organism. Urbanstrategin bygger på en mer öppen inställning
och förståelse för stadens komplexa samband samt en önskan
att inkorporera fler och tillvarata kreativ potential i staden. En sådan
planering ska verka för en mer vital och hållbar utveckling av städer
genom ett förbättrat klimat för urbana innovationer. En av de värdefulla
effekterna av en mer öppen struktur för stadsplanering är dess
lärande potential, både inom stadens organisation och i det civila
samhället. Landry påpekar att en lösning genererad inifrån
ett lokalt sammanhang, av de som direkt påverkas, ger en högre grad
hållbarhet. Detta inte bara eftersom lösningen är lokalt förankrad,
utan också för att delaktigheten medfört en lärandeprocess
hos individerna. Framtiden och målet för den kreativa staden är,
enligt Landry, att bli en lärande organisation. Kultur och förståelse
för kultur kan bli en viktig del av detta lärande. FOLKRÖRELSEN I
Sverige finns en rik tradition av föreningsliv. En stor del av denna folkrörelse
har en demokratisk funktion och har i sin omfattning möjlighet att påverka
och fungera som en fri kritiker av makthavare. Det civila samhället ger genom
den representativa demokratin legitimerad makt till det administrativa systemet.
Folkrörelsen är en möjlighet för medborgare att engagera sig
i viktiga frågor, också för att driva dem utanför det administrativa
systemets gränser. Många exempel finns på projekt som uppkommit,
drivits, förverkligats och förvaltats av medborgare själva. Sammanfattning Delaktighet
i teorin
Olika syn på hur delaktighet skall utformas kan uttydas
i de olika teorierna. Healey menar att man bör praktisera en deliberativ
demokrati, detta kan likställas med partnerskap i Arnsteins stege där
samarbetet och samtalet är grunden för demokrati. Folkrörelsen
utgår från ett engagemang utanför det administrativa systemets
gränser, med total medborgerlig makt, vilket påminner om stegens högsta
nivå, medborgarkontroll. Vidare förespråkar Landry ett samarbete
som genereras inifrån, vilket inte riktigt passar in i Arnsteins steges
struktur men som kan jämföras med en medborgarmakt som väljer att
samarbeta i partnerskap då samarbetets fördelar är tydliga och
önskvärda, rent av nödvändiga i det befintliga administrativa
systemet. Samhällsentreprenörskap kan uttryckas i många olika
former och är därför inte låst till ett specifikt trappsteg
i stegen. Det självständiga medborgarinitiativet kan utmana den traditionella
formen som avgör vem som har makt att formulera problemen, lösningarna
och möjligheterna. Härigenom finns möjlighet att fler relevanta
formuleringar uppkommer för en hållbar utveckling. Därför
kan också stöd av det självständiga medborgarinitiativet
vara en del av svaret på frågan: Hur möjliggör man en
jämlik samverkansprocess, där boende/brukare inte bara är med som
folkligt pynt, utan är medskapare till den lokala utvecklingen?
Erfarenheter
från Storstadssatsningen, ett åtgärdspaket för utsatta stadsdelar
utfärdat av riksdagen 1998, säger att det är viktigt att stödja
föreningar för medborgarinitiativ för att dessa är viktiga
kanaler till den breda massan av medborgare. Föreningarna utgör alltså
en länk mellan det administrativa systemet och medborgarna, och är därför
en möjlighet att för myndigheterna främja en deliberativ demokrati,
att komplettera det representativa demokratisystemet. Det självständiga
medborgarinitiativet är en av de befintliga formerna för deltagande
och del av en förändrad, mer öppen, stadsutvecklingsmetod. Det
fria initiativet är kanske den form som prövats minst, men samtidigt
har störst potentiell kraft. Därför fokuseras fortsättningen
av denna studie kring förutsättningarna för detta fenomen.
Möllevången o
Forum för engagemang Genom Möllevångsgruppen kommer människor
med nya idéer hela tiden... Kanske har man drömmar men tror inte att
det går att genomföra, men man träffar människor som också
vill och så kommer man igång. Det är träffpunkten som är
viktig. /representant för Möllevångsgruppen Uthållighet Problem
med fria initiativ är uthållighetsfrågan. Begreppet
uthållighet korrelerar med Collins uttryck varaktighet, som benämns
som en av de främsta faktorerna för framgångsrika organisationer.
o
Att bli utnyttjad Det finns en grundtanke med det hela, att man ska utnyttja
de ideella krafterna mer och mer för att spara pengar. I
mötet med maktstarka institutioner som man genom medborgarinitiativet vill
påverka, kan det ojämlika förhållandet orsaka en snedvriden
syn på nyttan av medborgarnas engagemang. Engagerade personer kan ses
som en gratis resurs, att överlåta arbete till som institutionen själv
ansvarar för. Möllevångsgruppen
mål är att i flera sammanhang få delegerad makt, enligt Sherry
Arnsteins Ladder of citizen participation. Detta genom att de vill få fria
händer att utveckla projekt för att förändra den byggda
miljön helt enligt medborgarnas önskemål. I andra fall vill
de tillsammans med kommunen och makthavare få diskutera gruppens idéer
och gemensamt komma fram till hur de kan utveckla Möllevången tillsammans.
Då rör det sig, enligt stegen, om en vilja att åstadkomma partnerskap. Representanterna
från kommunen å sin sida lutar i våra intervjuer mer mot
ett medborgardeltagande som kan ses som konsultation eller legitimering enligt
stegen. Detta innebär att Möllevångsgruppen strävar
efter att ha medborgarmakt, medan kommunen strävar efter medborgarinflytande ANALYS o
Samarbete mellan föreningar. Nätverksskapande gör föreningarna
starkare tillsammans, för att driva gemensamma frågor och utbyta erfarenhet
och idéer.
Ett systematiserande av kontakter, så att de inte
är bundna till en person i föreningen, skulle underlätta upprätthållande
av relationer över tid. o
Decentralisering av makt till stadsdelsförvaltningarna. Detta skulle innebära
ökade möjligheter för närdemokrati, deltagande och lokalt
förankrade beslut. Det skulle vidare kunna minska tröghet i systemet
och ge ökat förtroende för demokratins möjligheter.
o
Gratis föreningslokaler som bidrag från kommunen skulle underlätta
tillgänglighetsproblematiken och arbetsbördan i ansökan för
ekonomiska medel. Ytterligare
ett ovanifrån definierat problem är att medborgarnas engagemang är
enfrågeinriktat.
Som systemet för hantering av medborgerligt
deltagande ser ut idag krävs dock att sådant engagemang är just enfrågeinriktat.
Här behövs arenor där bredare diskussioner kan föras mellan
medborgare och makthavare. Det är intressant att man från kommunens
sida desperat söker efter deltagande och engagemang i egna projekt, men
inte tillvaratar det engagemang som redan finns. Detta beror troligtvis på
att det deltagande som stimuleras ovanifrån är bekvämare och lättare
att styra. Poängen med deltagande förminskas dock med en sådan
inställning, och kan jämföras med att klättra nedåt
i Sherry Arnsteins deltagandestege. o
Arenor Flera samlande åtgärder behövs för att underlätta
och förstärka den deltagande strukturen. Dessa kan uttryckas i skapandet
av arenor, dels en administrativ arena, dels en medborgararena. En arena som
samlar nyckelpersoner från olika instanser i det administrativa systemet
behövs för att ta emot medborgarinitiativ. Denna skulle medföra
ökad samstämmighet mellan instanser: vad menar vi med delaktighet och
vad strävar vi efter att uppnå? Det skulle också innebära
att aktörer, både från det administrativa systemets och medborgarnas
sida, lättare och snabbare skulle kunna få gehör för initiativ.
Dessutom skulle det bli lättare för medborgare att veta var man
ska vända sig med idéer. En medborgararena skulle samla initiativtagare
för att skapa starkare strukturer utanför det administrativa systemet.
Vidare skulle tydliga länkar emellan dessa båda arenor behövas
för att minska revirtänket och öka samarbetet. En sådan struktur
av samverkan skulle innebära en värdeförskjutning i det administrativa
systemet, mot det som Charles Landry kallar en lärande organisation. Dessa
två typer av arenor representeras av Malmöpanelen respektive Malmöinitiativet.
Vi menar dock att dessa båda åtgärder skulle behöva
utvecklas för att vidare stärka samverkan. Malmöinitiativet
ger möjlighet för medborgare att lägga fram och få respons
på sina idéer, men ger begränsade möjligheter att diskutera
större frågor. Den digitala samlingsplatsen som Malmöinitiativet
utgör skulle kunna kompletteras med en fysisk arena där aktiva föreningar
möts och inbjuder övriga medborgare att delta. Det digitala mediet skulle
sedan kunna användas för att visa upp resultat av diskussioner i
arenan. Ytterligare begränsningar i Malmöinitiativet ligger i att inga
strukturella former för behandling av förslagen i det administrativa
systemet finns. Här skulle det vi beskriver som en administrativ arena vara
möjligheten att ta upp förslag. Malmöpanelen skulle kunna ses
som ett fenomen separat från den struktur vi beskriver ovan, eller utvecklas
genom syftet att fungera som en sådan administrativ arena. Aktiva medborgarföreningar
bör få en roll i sådana arenor. o
Återkoppling Bättre kommunikation krävs från både
medborgarnas och myndigheternas sida. En viktig del av denna kommunikation innebär
en bättre återkoppling till medborgarna då förändringsförslag
behandlats av det administrativa systemet, vare sig de drivs igenom eller avslås.
En bättre återkoppling skulle bidra till ökad förståelse
för den demokratiska process som systemet bygger på, anledningarna
till varför initiativ inte får gehör samt vara en möjlighet
att bekräfta relationen mellan medborgare och myndighet och att fira lyckade
resultat. Hur
fackkompetens kan stödja medborgarinitiativ För
att förbättra medborgarinitiativens förutsättningar kan åtgärder
också inriktas på att genom olika former av stöd utifrån
förstärka initiativens struktur och genomslagkraft.
Dessa kan
i sitt syfte benämnas samhällsentreprenöriella. Stöd utifrån
kan dels vara ekonomiska bidrag eller stöd i initiativens utvecklings-
och framställandeprocess. Vilken typ av processtöd ett medborgarinitiativ behöver
beror på en rad individuella faktorer som vilka kompetenser som finns inom
initiativets struktur och yttre förutsättningar. Aktuella stödåtgärder
utifrån kan vara visualisering av idéer,utveckling av idéer
med förståelse för stadsbyggnad samt marknadsföring och strukturering
av verksamheten. Kompetenser
kan, om de inte redan finns inom föreningen, knytas till projekt på
följande vis: o Samarbete med högskolor och universitet o Samhällsentreprenörskonsulter o
Föreningen anställer kompetens o Föreningen värvar kompetens
till aktivt medlemskap o Det administrativa systemet avlönar konsultkompetens o
Kompetens tas direkt från det administrativa systemet. Samarbetet med
högskolor och universitet kan utformas genom den interaktiva forskningsmetoden
som nämnts i avsnittet Samhällsentreprenörskap, eller genom samverkan
med studenter, där uppgifter inom utbildningar koordineras med verksamhetsbehov
i föreningen. På
så sätt får studenter uppgifter med verklighetsanknytning och
erfarenhet av samverkan medan föreningar får viktiga uppgifter utförda.
Samhällsentreprenörskonsulters medverkan kan innebära att samhällsentreprenöriella
verksamheter inkorporerar stöd för medborgarinitiativen som ett mål
och medel för sin samhällsnyttiga verksamhet. Då föreningen
anställer kompetens gäller i stället traditionellt entreprenörskap,
och föreningen blir entreprenörens betalande klient.
Ekonomiskt
stöd Ekonomiskt
stöd kan komma från oberoende stiftelser och fonder, kommunen eller
privatkapital och företag. Var än stödet kommer ifrån uppstår
en problematisk jävsituation, som kräver att föreningen klarar
av att behålla en kritisk hållning, även till den hand som föder
den.
Processtöd. Processtöd
från det administrativa systemet begränsar eventuellt initiativ redan
från start. Genom att ha ansvar för slutresultatet kan tjänstemän
hämma kreativiteten i arbetet med förslaget. Vidare
forskning kring hur samhällsentreprenörskap och samverkan kan bidra
till stadsutveckling är önskvärd. Lärdomar Antagandet
som fungerade som utgångspunk för arbetet baserades på en tro
att viss kompetens saknas i föreningar för medborgarinitiativ och att
detta skulle kunna avhjälpas genom att tillföra sådan fackkompetens
utifrån. Under arbetets gång insåg vi att de mest väsentliga
kompetenserna som kan tänkas behövas för en upplyst diskussion
kring ekologiskt och socialt hållbart stadsliv fanns inom Möllevångsgruppen.
Bland andra engagerar sig arkitekturhistoriker, ekologer och miljövetare
i föreningen. Egentligen
är det en tämligen naturlig ordning, att människor engagerar sig
i frågor de kan mycket om och brinner för. Insikten förstärker
argumenten kring de fria medborgarinitiativens värde, men ifrågasätter
också behovet av processtöd av yttre fackkompetens. Visst stöd
är fortfarande relevant, men måste utformas i stor respekt för
den integritet som den inre kompetensen berättigar. Möllevångsgruppens
fall är främst stöd i visualisering av idéer relevant. För
något annat medborgarinitiativ kan andra förhållanden råda,
som ger upphov till andra stödbehov. Det är dock troligt att den inre
kompetensen är betydande också i andra medborgarinitiativ.
Särskilt
ekonomiska förutsättningar är viktiga för att föreningarna
alls ska ha möjlighet att ägna sig åt samhällsorienterade
projekt och engagemang tillvaratas. Detta är intressant i förhållande
till den miljöekonomiska definitionen av hållbarhet som presenterades
i uppsatsens teoriavsnitt. Här påvisas ett konkret exempel där
ekonomin är ett avgörande medel för att uppnå mål
för ekologisk och social hållbar utveckling. Slutligen Det
demokratiska samhället förutsätter aktivt handlande från
medborgarna. Detta kräver kunskap. Men trots kunskap och vilja kan vägen
vara lång till att ha faktisk möjlighet att påverka. Vi anser
att fler medborgare bör ha möjlighet att delta i beslut kring sin närmiljö
och utöva sina demokratiskarättigheter till en högre grad än
vad som sker idag. Former för samarbeten bör eftersträvas från
alla parter, med ett gemensamt mål att förbättra staden som levnadsmiljö.
Här krävs att man försonas kring rätten till staden och börjar
uppskatta varandras förmåga att uträtta stordåd. Nästa!
Göteborgs
400-årsjubileum infaller år 2021
start
Synpunkter!... |