.........
START

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

eXTReMe Tracker

 
  

.debatt

..{2}.forum...  

sammanfattning
Ur kandidatuppsatsen
RÖSTER FRÅN
STADENS GATOR

att stödja medborgarinitiativ för hållbar stadsutveckling
Av Mia Börjesson och Ellen Edward


bakgrund
Göteborgs 400-årsjubileum infaller år 2021


Ur kandidatuppsatsen
RÖSTER FRÅN STADENS GATOR

att stödja medborgarinitiativ för hållbar
stadsutveckling
Av Mia Börjesson och Ellen Edward
Läs hela kandidatuppsatsen!
Källa:
MALMÖ HÖGSKOLA
Institutionen för Urbana Studier
Arkitektur, Visualisering & Kommunikation
KANDIDATUPPSATS VT 2009
Examinator: Mattias Kärrholm
Handledare: Per Olof Hallin
En alternativ modell av hållbarhet
En alternativ modell av hållbarhet, från ett miljöekonomiskt synsätt, förskjuter den traditionella definitionens delar, och ser ekonomi som ett medel att nå ekologisk och social hållbarhet.
Ekonomiska resurser har en viktig roll att spela i vårt samhälles utveckling, men är inte ett mål i sig.

Oändlig ekonomisk tillväxt är per definition omöjlig, i en kontext av jordens begränsade resurser och kapacitet för förnyelse. Detta synsätt representeras bland andra av de ekologiska ekonomerna

En utgångspunkt från lokalsamhället har fördelar.
Olika delar av städer har olika förutsättningar och behov av förändring. Genom att se dessa som positiva möjligheter att utveckla en hållbar stad med stor variation kan varje del behandlas separat och därigenom få sin egen identitet. Identiteten skapar trygghet och samhörighet som vidare kan öka engagemanget för aktivt
deltagande. Samtidigt har hållbarhetsdiskursen fört upp relationen mellan lokala och globala kontexter på dagordningen.

David Harvey beskriver, i The condition of postmodernity från 1989, hur övergången från modernism till postmodernism innebär en tid-rumkomprimering.

Platsen blir viktigare än rummet och nuet mer relevant än framtiden. Detta eftersom den komplexa omgivningen i den globala tillvaron vi idag lever i, förstärker värdet i det man kan kontrollera eller påverka. Resonemanget är en viktig aspekt i motiveringen för deltagardemokrati.

För att undersöka hur demokratiskt samhället är
kan man studera vad medborgarna får, vad medborgarna kan samt vad medborgarna gör.

Vad medborgarna får, medborgarnas rättigheter, utgör grunden för om ett samhälle är demokratiskt eller ej.

Vidare måste de formella lagarna kompletteras med kunskap och möjlighet att praktisera sina rättigheter, vad medborgaren kan.

För att samhället ska kunna klassas som demokratiskt krävs dock också att medborgarna handlar aktivt, att de gör.

I den deliberativa demokratin skiljs mellan sak och person,
alltså mellan vem som säger något och vad som sägs. Därmed är det väsentliga att allt blir sagt, inte att alla får tala. Arenor för samtal är ett viktigt verktyg, både de som skapas underifrån, från medborgarna, och ovanifrån, från exempelvis kommunen. Samtalen kan vara på både horisontellt och vertikalt plan, mellan olika amhällsgrupper. Grundtanken med den deliberativa demokratin är
att alla deltagare ges möjlighet att höra alla argument för att ha möjlighet att avgöra vad de anser vara den mest hållbara vägen, i varje specifik situation.

I omställningen mot ett mer hållbart samhälle har det framkommit att dåtidens storskaliga lösningar
måste överges, till förmån för ett mer komplext men mindre sårbart nät av flera, småskaliga lösningar. I jakten efter sådana lösningar krävs en öppenhet för kreativitet och okonventionella möjligheter. Alla medel måste användas för att vända den negativa utvecklingen.
En hållbar utveckling kan inte gälla för en del av samhället, utan måste genomsyra hela dess struktur och alla dess medborgare. Som ett led i arbetet mot hållbarhet blir därför medborgarna själva del av både medel och mål. Delaktighet är en del av definitionen av hållbarhet, men kan också innebära att medborgares engagemang för en hållbar utveckling ökar. En av de resurser vi måste lära oss att omfördela är makt.

Delaktighet är en självklarhet i en maktfördelande värld. Många vanliga medborgare är idag mycket insatta och engagerade i hållbar utveckling. Dessa kan, om de tilldelas
makt att genomföra egna förändringar av sin närmiljö, utgöra en betydande resurs i omställningen av samhället.
Delaktighet kan uppnås genom ansträngningar från tre olika arenor: det administrativa systemet, det
civila samhället och näringslivet. Dessutom kan en utpräglad samverkan mellan dessa tre åstadkommas genom gemensamma ansträngningar.

Stegens tre delar börjar med två varianter av medverkan där medborgarna trots deltagande inte får inflytande eller makt över situationen.

Manipulation,
betyder att delaktigheten är en illusion som enbart har som syfte att legitimera verksamheten.

Terapi,
innebär att man har deltagandet enbart för att aktivera medborgarna och inte för att låta medborgarna påverka. Syftet är därmed aktiviteten och inte resultatet. Fokus ligger på vad projektet
kan göra för medborgaren och man vill inte utreda vad medborgaren kan göra för projektet.

Nästa tre trappsteg är varianter av medborgarinflytande, vilket innebär att medborgarna har en rådgivande
roll, men stor risk finns att det handlar om skeninflytande
.

Information,
utgår från att medborgarna får information om sina rättigheter, skyldigheter och möjligheter och är, enligt Arnstein, det första steget mot ett legitimt medborgardeltagande. Men detta sätt ger sällan en möjlighet till dialog eller förhandling. Det ger en liten möjlighet till delaktighet, särskilt då informationen kommer sent i projektet.

Konsultation,
innebär att de styrande tar reda på vilka åsikter som finns, genom undersökningar eller utfrågningar.

Legitimering,
betyder att man genom att ge ett fåtal platser i
styrande organ till medborgare legitimerar sin verksamhet.

Stegens tre högsta trappsteg innebär
medborgarmakt, då makt och inflytande är fördelat till de delaktiga medborgarna.


Partnerskap
innebär att medborgarna tillsammans med makthavarna tar beslut kring givna frågor.

Delegerad makt,
betyder att medborgarna helt har makten kring vissa givna frågor.

Medborgarkontroll
innebär att medborgarna själva har makten kring alla de frågor som berör dem.

Stegen är en bra utgångspunkt i diskussioner kring deltagande, för att förtydliga vilket typ av engagemang man eftersträvar. Vi använder vidare modellen för att jämföra teoretiska och empiriska resonemang.

8. Medborgarkontroll
7. Delegerad makt
6. Partnerskap
5. Legitimering
4. Konsultation
3. Information
2. Terapi
1. Manipulation

Den "mjuka infrastrukturen" bygger på socialt lärande, där kunskap inte anses vara något att upptäcka, utan något som aktivt skapas i social interaktion.

Den mjuka infrastrukturen innehåller också ett erkännande av annan kunskap än den professionella. Samlingen av olika typer av kunskap, såsom teknisk, estetisk och lokal, utgör ett intellektuellt kapital.
De människor som inblandas i relationer bildar ett socialt kapital, som inspirerar andra till engagemang.
Dessa utgör tillsammans grunden för gemensam förståelse och tillit mellan aktörer. Tillsammans kan dessa genom sitt
politiska kapital få större makt att påverka. Planeraren bör i detta sammanhang se sig själv som en debattledare snarare än en expert.

Den "hårda infrastrukturen" av administrativa system avgör hur medborgarens rättigheter och den
politiska institutionens skyldigheter behandlas.

Också utanför diskussionen kring samhällsentreprenörskap framhävs vikten av samverkan.
I boken The creative city - A toolkit for urban innovators ifrågasätter Charles Landry den traditionella synen
på stadsutveckling och presenterar ett konceptuellt skifte från stadsplanering till urban strategiläggning.
Detta, menar Landry, samspelar med paradigmskiftet i synen av staden, från maskin till organism. Urbanstrategin bygger på en mer öppen inställning och förståelse för stadens komplexa samband samt en önskan att inkorporera fler och tillvarata kreativ potential i staden. En
sådan planering ska verka för en mer vital och hållbar utveckling av städer genom ett förbättrat klimat för urbana innovationer. En av de värdefulla effekterna av en mer öppen struktur för stadsplanering är dess lärande potential, både inom stadens organisation och i det civila samhället.
Landry påpekar att en lösning genererad inifrån ett lokalt sammanhang, av de som direkt påverkas, ger en högre grad hållbarhet. Detta inte bara eftersom lösningen är lokalt förankrad, utan också för att delaktigheten medfört en lärandeprocess hos individerna. Framtiden och målet för den kreativa staden är, enligt Landry, att bli en lärande organisation. Kultur och förståelse för kultur kan bli en viktig del av detta lärande.

FOLKRÖRELSEN
I Sverige finns en rik tradition av föreningsliv. En stor del av denna folkrörelse har en demokratisk funktion och har i sin omfattning möjlighet att påverka och fungera som en fri kritiker av makthavare. Det civila samhället ger genom den representativa demokratin legitimerad makt till det
administrativa systemet. Folkrörelsen är en möjlighet för medborgare att engagera sig i viktiga frågor, också för att driva dem utanför det administrativa systemets gränser. Många exempel finns på projekt som uppkommit, drivits, förverkligats och förvaltats av medborgare själva.


Sammanfattning
Delaktighet i teorin

Olika syn på hur delaktighet skall utformas kan uttydas i de olika teorierna. Healey menar att man
bör praktisera en deliberativ demokrati, detta kan likställas med partnerskap i Arnsteins stege där samarbetet och samtalet är grunden för demokrati. Folkrörelsen utgår från ett engagemang utanför det administrativa systemets gränser, med total medborgerlig makt, vilket påminner om stegens högsta nivå, medborgarkontroll. Vidare förespråkar Landry ett samarbete som genereras inifrån,
vilket inte riktigt passar in i Arnsteins steges struktur men som kan jämföras med en medborgarmakt som väljer att samarbeta i partnerskap då samarbetets fördelar är tydliga och önskvärda, rent av nödvändiga i det befintliga administrativa systemet. Samhällsentreprenörskap
kan uttryckas i många olika former och är därför inte låst till ett specifikt trappsteg i stegen.
Det självständiga medborgarinitiativet kan utmana den traditionella formen som avgör vem som har makt att formulera problemen, lösningarna och möjligheterna. Härigenom finns möjlighet att fler relevanta formuleringar uppkommer för en hållbar utveckling. Därför kan också stöd av det självständiga medborgarinitiativet vara en del av svaret på frågan:
Hur möjliggör man en jämlik samverkansprocess, där boende/brukare inte bara är med som folkligt pynt, utan är medskapare till den lokala utvecklingen?

Erfarenheter från Storstadssatsningen, ett åtgärdspaket för utsatta stadsdelar utfärdat av riksdagen 1998, säger att det är viktigt att stödja föreningar för medborgarinitiativ för att dessa är viktiga kanaler till den breda massan av medborgare. Föreningarna utgör alltså en länk mellan det administrativa systemet och medborgarna, och är därför en möjlighet att för myndigheterna främja en deliberativ demokrati, att komplettera det representativa demokratisystemet.
Det självständiga medborgarinitiativet är en av de befintliga formerna för deltagande och del av en förändrad, mer öppen, stadsutvecklingsmetod. Det fria initiativet är kanske den form som prövats minst, men
samtidigt har störst potentiell kraft. Därför fokuseras fortsättningen av denna studie kring förutsättningarna för detta fenomen.

Möllevången

o Forum för engagemang
Genom Möllevångsgruppen kommer människor med nya idéer hela tiden... Kanske har man drömmar men tror inte att det går att genomföra, men man träffar människor som också vill och så kommer man igång. Det är träffpunkten som är viktig. /representant för Möllevångsgruppen

Uthållighet
Problem med fria initiativ är uthållighetsfrågan.

Begreppet uthållighet korrelerar med Collins uttryck varaktighet, som benämns som en av de främsta faktorerna för framgångsrika organisationer.

o Att bli utnyttjad
Det finns en grundtanke med det hela, att man ska utnyttja de ideella krafterna mer och mer för att spara pengar.

I mötet med maktstarka institutioner som man genom medborgarinitiativet vill påverka, kan det ojämlika förhållandet orsaka en snedvriden syn på nyttan av medborgarnas engagemang.
Engagerade personer kan ses som en gratis resurs, att överlåta arbete till som institutionen själv ansvarar för.

Möllevångsgruppen mål är att i flera sammanhang få delegerad makt, enligt Sherry Arnsteins Ladder of citizen participation. Detta genom att de vill få fria händer
att utveckla projekt för att förändra den byggda miljön helt enligt medborgarnas önskemål. I andra
fall vill de tillsammans med kommunen och makthavare få diskutera gruppens idéer och gemensamt komma fram till hur de kan utveckla Möllevången tillsammans. Då rör det sig, enligt stegen, om en vilja att åstadkomma partnerskap.
Representanterna från kommunen å sin sida lutar i våra
intervjuer mer mot ett medborgardeltagande som kan ses som konsultation eller legitimering enligt stegen.

Detta innebär att Möllevångsgruppen strävar efter att ha medborgarmakt, medan kommunen strävar efter medborgarinflytande

ANALYS
o Samarbete mellan föreningar. Nätverksskapande gör föreningarna starkare tillsammans, för att driva gemensamma frågor och utbyta erfarenhet och idéer.

Ett systematiserande av kontakter, så att de inte är bundna till en person i föreningen, skulle underlätta upprätthållande av relationer över tid.

o Decentralisering av makt till stadsdelsförvaltningarna. Detta skulle innebära ökade möjligheter för
närdemokrati, deltagande och lokalt förankrade beslut. Det skulle vidare kunna minska tröghet i systemet och ge ökat förtroende för demokratins möjligheter.

o Gratis föreningslokaler som bidrag från kommunen skulle underlätta tillgänglighetsproblematiken och arbetsbördan i ansökan för ekonomiska medel.

Ytterligare ett ovanifrån definierat problem är att medborgarnas engagemang är enfrågeinriktat.

Som systemet för hantering av medborgerligt deltagande ser ut idag krävs dock att sådant engagemang är just
enfrågeinriktat. Här behövs arenor där bredare diskussioner kan föras mellan medborgare och
makthavare. Det är intressant att man från kommunens sida desperat söker efter deltagande och
engagemang i egna projekt, men inte tillvaratar det engagemang som redan finns. Detta beror troligtvis på att det deltagande som stimuleras ovanifrån är bekvämare och lättare att styra. Poängen med deltagande förminskas dock med en sådan inställning, och kan jämföras med att klättra nedåt i Sherry Arnsteins deltagandestege.

o Arenor
Flera samlande åtgärder behövs för att underlätta och förstärka den deltagande strukturen.
Dessa kan uttryckas i skapandet av arenor, dels en administrativ arena, dels en medborgararena. En arena
som samlar nyckelpersoner från olika instanser i det administrativa systemet behövs för att ta emot
medborgarinitiativ.
Denna skulle medföra ökad samstämmighet mellan instanser: vad menar vi med delaktighet och vad strävar vi efter att uppnå? Det skulle också innebära att aktörer, både från det administrativa systemets och medborgarnas sida, lättare och snabbare skulle kunna få gehör för
initiativ.
Dessutom skulle det bli lättare för medborgare att veta var man ska vända sig med idéer.
En medborgararena skulle samla initiativtagare för att skapa starkare strukturer utanför det administrativa systemet. Vidare skulle tydliga länkar emellan dessa båda arenor behövas för att minska revirtänket och öka samarbetet. En sådan struktur av samverkan skulle innebära en värdeförskjutning i det administrativa systemet, mot det som Charles Landry kallar en lärande
organisation.

Dessa två typer av arenor representeras av
Malmöpanelen respektive Malmöinitiativet.
Vi menar dock att dessa båda åtgärder skulle behöva utvecklas för att vidare stärka samverkan.

Malmöinitiativet ger möjlighet för medborgare att lägga fram och få respons på sina idéer, men ger begränsade möjligheter att diskutera större frågor.
Den digitala samlingsplatsen som Malmöinitiativet utgör skulle kunna kompletteras med en fysisk arena där aktiva föreningar möts och inbjuder övriga medborgare att delta. Det digitala mediet skulle sedan kunna användas för att
visa upp resultat av diskussioner i arenan.
Ytterligare begränsningar i Malmöinitiativet ligger i att
inga strukturella former för behandling av förslagen i det administrativa systemet finns. Här skulle det vi beskriver som en administrativ arena vara möjligheten att ta upp förslag.
Malmöpanelen skulle kunna ses som ett fenomen separat från den struktur vi beskriver ovan, eller utvecklas genom
syftet att fungera som en sådan administrativ arena. Aktiva medborgarföreningar bör få en roll i sådana arenor.

o Återkoppling
Bättre kommunikation krävs från både medborgarnas och myndigheternas sida. En viktig del av denna kommunikation innebär en bättre återkoppling till medborgarna då förändringsförslag behandlats av det administrativa systemet, vare sig de drivs igenom eller avslås.
En bättre återkoppling skulle bidra till ökad förståelse för den demokratiska process som systemet bygger på,
anledningarna till varför initiativ inte får gehör samt vara en möjlighet att bekräfta relationen mellan medborgare och myndighet och att fira lyckade resultat.

Hur fackkompetens kan stödja medborgarinitiativ

För att förbättra medborgarinitiativens förutsättningar kan åtgärder också inriktas på att genom olika former av stöd utifrån förstärka initiativens struktur och genomslagkraft.

Dessa kan i sitt syfte benämnas samhällsentreprenöriella. Stöd utifrån kan dels vara ekonomiska bidrag eller stöd i
initiativens utvecklings- och framställandeprocess. Vilken typ av processtöd ett medborgarinitiativ
behöver beror på en rad individuella faktorer som vilka kompetenser som finns inom initiativets struktur och yttre förutsättningar. Aktuella stödåtgärder utifrån kan vara visualisering av idéer,utveckling av idéer med förståelse för stadsbyggnad samt marknadsföring och strukturering av verksamheten.

Kompetenser kan, om de inte redan finns inom föreningen, knytas till projekt på följande vis:
o Samarbete med högskolor och universitet
o Samhällsentreprenörskonsulter
o Föreningen anställer kompetens
o Föreningen värvar kompetens till aktivt medlemskap
o Det administrativa systemet avlönar konsultkompetens
o Kompetens tas direkt från det administrativa systemet.
Samarbetet med högskolor och universitet kan utformas genom den interaktiva forskningsmetoden som nämnts i avsnittet Samhällsentreprenörskap, eller genom samverkan med studenter, där uppgifter inom utbildningar koordineras med verksamhetsbehov i föreningen.

På så sätt får studenter uppgifter med verklighetsanknytning och erfarenhet av samverkan medan föreningar får viktiga uppgifter utförda. Samhällsentreprenörskonsulters medverkan kan innebära att samhällsentreprenöriella verksamheter inkorporerar stöd för medborgarinitiativen som ett mål och medel för sin samhällsnyttiga verksamhet. Då föreningen anställer kompetens gäller i stället traditionellt entreprenörskap, och föreningen blir entreprenörens betalande klient.

Ekonomiskt stöd
Ekonomiskt stöd kan komma från oberoende stiftelser och fonder, kommunen eller privatkapital och företag. Var än stödet kommer ifrån uppstår en problematisk jävsituation, som kräver att föreningen klarar av att behålla en kritisk hållning, även till den hand som föder den.

Processtöd.
Processtöd från det administrativa systemet begränsar eventuellt initiativ redan från start. Genom att ha ansvar för slutresultatet kan tjänstemän hämma kreativiteten i arbetet med förslaget.

Vidare forskning kring hur samhällsentreprenörskap
och samverkan kan bidra till stadsutveckling är önskvärd.

Lärdomar
Antagandet som fungerade som utgångspunk för arbetet baserades på en tro att viss kompetens saknas i föreningar för medborgarinitiativ och att detta skulle kunna avhjälpas genom att tillföra sådan fackkompetens utifrån. Under arbetets gång insåg vi att de mest väsentliga kompetenserna som kan tänkas behövas för en upplyst diskussion kring ekologiskt och socialt hållbart stadsliv fanns inom Möllevångsgruppen. Bland andra engagerar sig arkitekturhistoriker, ekologer och
miljövetare i föreningen.

Egentligen är det en tämligen naturlig ordning, att människor engagerar sig i frågor de kan mycket om och brinner för. Insikten förstärker argumenten kring de fria medborgarinitiativens värde, men ifrågasätter också
behovet av processtöd av yttre fackkompetens. Visst stöd är fortfarande relevant, men måste utformas i stor respekt för den integritet som den inre kompetensen berättigar.

Möllevångsgruppens fall är främst stöd i visualisering av idéer relevant. För något annat medborgarinitiativ kan andra förhållanden råda, som ger upphov till andra stödbehov. Det är dock troligt att den inre kompetensen är betydande också i andra medborgarinitiativ.

Särskilt ekonomiska förutsättningar är viktiga för att föreningarna alls ska ha möjlighet att ägna sig åt samhällsorienterade projekt och engagemang tillvaratas. Detta är intressant i förhållande till den miljöekonomiska definitionen av hållbarhet som presenterades i
uppsatsens teoriavsnitt. Här påvisas ett konkret exempel där ekonomin är ett avgörande medel för
att uppnå mål för ekologisk och social hållbar utveckling.

Slutligen
Det demokratiska samhället förutsätter aktivt handlande från medborgarna. Detta kräver kunskap.
Men trots kunskap och vilja kan vägen vara lång till att ha faktisk möjlighet att påverka. Vi anser att fler medborgare bör ha möjlighet att delta i beslut kring sin närmiljö och utöva sina demokratiskarättigheter till en högre grad än vad som sker idag. Former för samarbeten bör eftersträvas från alla parter, med ett gemensamt mål att förbättra staden som levnadsmiljö. Här krävs att man försonas kring rätten till staden och börjar uppskatta varandras förmåga att uträtta stordåd.

Nästa!

Göteborgs 400-årsjubileum infaller år 2021 start

Synpunkter!...