.debatt
...
sammanfattning
En
uthållig demokrati!
Politik för folkstyrelse på
2000-talet
Demokratiutredningens betänkande
bakgrund
Några klipp
Ur
En uthållig demokrati!
Politik
för folkstyrelse på 2000-talet
Demokratiutredningens betänkande
"En
demokratisk stat lever för och genom sina medborgare.
Den äger ingen
annan legitimitet än den som
medborgarna ger den. Men ett styre som upphört
att
intressera sig för medborgarna, upphör
också att intressera
medborgarna.
Om de västerländska demokratierna inte ska
förvandlas
till urätna skal, till höljen kring något
som inte mera finns,krävs
det att de demokratiska grundvärderingarna sätts i fokus."
Därför
vill vi hävda att varje människa har
• lika värde: varje
människa har samma värde
som alla andra,
Därför vill
vi hävda att varje människa har
• ett unikt värde: varje
människa är oersättlig
som person,
Därför vill
vi hävda att varje människa har
• ett egenvärde: ingen
är någonsin enbart ett
medel för något annat eller någon
annan.
I
den deltagande demokratins teori betonas att
människan inte bara är
en individ utan också en
social varelse. Om hon ska kunna utveckla sin
potential,
behöver hon leva i gemenskap med andra
i en anda av jämlikhet, tillit
och gemensamma
intressen. Där bör man garanteras deltagande i den
gemensamma
politiska praktiken för att tolka och
omtolka vad som är rätt
och gott.
Demokratin
är därför i behov av offentliga arenor
där opinioner kan
bildas, debatteras och ifrågasättas.
En
demokrati ger varje medborgare tillgång till den
politiska styrelsen,
dvs. den gör henne delaktig i
samhällsutvecklingen.
Ju mindre
medborgaren erfar att hon har denna tillgång, att hon upplever sig delaktig,
desto lägre är
sannolikheten för att hon ska vilja delta. Ju
mer medborgaren erfar att hennes och andras deltagande
ger inflytande, desto
högre blir sannolikheten för
att hon vill fortsätta delta.
Detta
innebär att staten och kommunerna generöst
måste tillåta
eller erbjuda olika former för deltagande
som medborgarna uppfattar meningsfulla
och effektiva.
Vi är kritiska till att inlemma alltfler områden
och funktioner i statens eller kommunernas offentliga beslutssystem.
Utan
att för ett ögonblick ge upp strävan att
fortsätta demokratisera
den representativa demokratins
institutioner finns det ibland skäl för
stat
och kommun att överlämna åt föreningar, företag
eller
andra inte minst lokala associationsformer att
i demokratisk anda själv
förvalta sina angelägenheter.
Röst
från Demokratitorget
"Passiva medborgare är ett hot mot
demokratin.
Detta hot undanröjs om vi tar till vara den kraft
som finns
hos varje människa, viljan till aktivitet
och social gemenskap, viljan
att påverka den
egna situationen och samhället, behovet av eget
skapande
och…
Röst
från Demokratitorget
"Kulturen är och ger just det - som
det vanliga
ekonomiserandet inte kan - visioner, bilden av
något som
ännu inte finns, men som är möjligt
om tillräckligt många
vill och kan. Det börjar i
vardan, i hemmet och bland kompisar, i respekt
om
människovärde, i vetskapen om att andra är
lika mycket värda
som jag. Alltså i kulturen och
det kulturella varat.
För
att medborgarnas självstyrelse ska fördjupas
måste kommunernas
procedurer och former ses
över. Medborgarna måste ges större
möjligheter att
delta och utöva inflytande och på den vägen
erfara
delaktighet i den lokala politiken. Vi måste bryta
koncentrationen
av makt till ett fåtal förtroendevalda
och chefstjänstemän,
partiernas uttunning och,
framför allt, många medborgares känsla
av utanförskap
och politisk ojämlikhet.
Å
ena sidan måste de kommunala institutionerna
tillåta mer insyn,
större öppenhet och möjligheter till
fler dialoger så
att medborgarnas erfarenheter ges
en större politisk tyngd. Det handlar
bl.a. om att
möta olika delar av lokalsamhället för avstämning,
samtal
och konfliktlösning. Det kan också handla
om att utveckla ny teknik
av olika slag som instrument
för dialog. Vi har tidigare motiverat varför
den
representativa demokratins värden måste klargöras,
vårdas
och fördjupas genom en fortsatt demokratisering
av de politiska institutionerna.
Som
vi argumenterade för i demokratikapitlet,
måste kommunerna dessutom
generöst tillåta eller
erbjuda olika former för deltagande
som medborgarna
uppfattar meningsfulla och effektiva.
Den självstyrelse
kommunerna har från staten bör ges
vidare åt medborgare och
medborgargrupper. Det
finns ibland skäl att överlåta åt
föreningar, företag
eller andra, lokala associationsformer att i
demokratisk
anda själva sköta sina gemensamma angelägenheter.
"Det
som avgör om man ska få ett livaktigt
frivilligarbete eller inte
är hur de anställda beter sig.
Frivilliga söker sig till vakuum,
till ett tydligt behov
som ingen annan gör något åt. Frivilliga
är
praktiska. De rycker in där de behövs och drar
sig tillbaka
när det inte behövs. Om en anställd
gör jobbet, så
försvinner snart den frivillige.
Därför måste organisationen
se till att frivilliga är
utförare och anställda är möjliggörare".
Röda
Korsets ordförande Prinsessan Christina.
Röst
från Demokratitorget
"Sörj inte att staten eller kommunerna
inte har samma
starka roll i välfärdsstaten som tidigare - organisera
istället
människor för de nödvändiga kompletterande
systemen".
Sammanslutningarnas
problematiska förhållande
till stat och kommun påverkar det
medborgerliga deltagandet negativt, som tenderar att inte bli effektivt.
Det
måste få finnas en rik flora av medborgarsammanslutningar.
Det
medborgerliga deltagandet måste få ta sig många uttryck. Av
yttersta vikt är också att samhället
välkomnar olika
sammanslutningar
till en dialog. Att på olika sätt begränsa
dessa
möjligheter menar vi är en farlig väg att gå.
Staten
och kommunernas roll bör i stället vara
att främja det engagemang
som finns i samhället,
i folkrörelsearbetet, i lokala utvecklingsgrupper,
i de rörelser som sysslar med utomparlamentariska
aktioner och i de globala
rörelserna.
Ett
sätt att göra detta är att värna de fysiska mötesutrymmena.
Stat
och kommun har en viktig funktion
att fylla när det gäller att se
till att det finns billiga
och goda lokaler. På detta vis kan det offentliga
värna
det frivilliga och fria medborgerliga engagemanget.
Bilden
av en slö, tillbakadragen solitär, som drar sig
undan ett aktivt
samhällsengagemang, passar alltså
inte helt in på den svenska
medborgaren. Hon är i
stället förhållandevis aktiv i samhällslivet.
Vi kan dock inte bortse från ett problem: 23 procent gör
varken
något frivilligt arbete i föreningslivet, informella
frivilliginsatser
utanför föreningslivet eller har tillgång till ett informellt
nätverk om minst tre personer.
61 Var fjärde medborgare är alltså
passiv i
samhällslivet och står utanför ett kontinuerligt socialt
nätverk.
Vår
befolkningsstudie visar i stället att de största
problemen finns
i storstäderna, där lågutbildade låginkomsttagare utan någon
familjetradition av föreningslivi liten utsträckning väljer att
engagera sig.
Vi
kan ännu inte tala om att det existerar ett jämlikt
medborgarskap
i Sverige. Medborgarnas deltagande,
inflytande och delaktighet skiljer sig
åt mellan olika samhällsgrupper.