HEDEN Göteborg
2005-03-31 Debattinlägg! VISIONEN
OM ETT NYTT HEDEN
som start på dialogen om Södra Älvstranden SYNPUNKTER
PÅ VISIONEN OM ETT NYTT HEDEN Heden
behöver vitaliseras men
Nedan
följer några l händelser och uttalanden, som tillsammans utgör
grunden för mitt ställningstagande till visionen och till en alternativ
sådan. För
fyrtio år sedan var jag närvarande när stadsbyggnadskontoret informerades
om ett planförslag innehållande bostäder. Planförfattaren
hade under åtskilliga år stegvis utvecklat en stadsplaneidé,
från småskaligt slingrande bostadslängor med intima gårdsbildningar,
till slutlösningen, en liggande gigantisk skyskrapa. Förslaget förverkligades.
Östra Gårdsten heter området. 35
år senare besökte jag Paris. Jag hade hört talas om det världsberömda
arkivbiblioteksområdet med sina fyra skyskrapor som markerade hörnen
och som höll ihop det gigantiska kvarteret med sina virtuella fasader som
betraktaren läser in emellan byggnaderna enligt artikelförfattaren.
Jag hade svårt att hitta området kanske för att jag inte kunde
inbilla mig de virtuella fasaderna. Jag såg några vilsna skyskrapor
i en folktom park. Jag
deltog i en grupp, som analyserade förnyelsen i de storskaliga bostadsområdena
i Göteborg. Jag lärde mig att man inte med fysiska medel kan bygga bort
sociala problem. Ett allmännyttigt bostadsbolag uttryckte det så här
Vi har pumpat in miljardbelopp i våra områden till ingen nytta.
För några
år sedan kom jag med i stadsbyggnadskontorets första projekt med referensgrupper.
Det resulterade i skapandet av ett medborgarkraftsnätverk i väster.
Ett nätverk som i många fall ser stadsbyggandet ur andra synvinklar
än experterna. För
några år sedan tog jag del av regeringens äldreberedning och
senior 2005. Ålderstrappan skulle bland annat rivas. Härom
dagen bevistade jag ett seminarium Waterfront på Stadsmuseet
som leddes av John Wordhington. På ett levande sätt påvisade
han hur en välfungerande stad fungerar. Hur olika nätverk griper tag
i varandra och överlappar varandra, om komplexiteten och paradoxerna och
om behovet av såväl visioner, ikoner, händelser, omvärldsanalys
och flexibilitet. Jag blev än mer övertygad om att den goda staden inte
kan skapas endast med utgångspunkt från minimalistisk arkitektur hur
estetisk den än må vara. I
TV talades det nyligen om reklaminfarkt. Utflödet av reklam är nu så
stort att den inte når fram till medborgarna. Man söker nu andra vägar
för att öka försäljningen. En framkomlig väg är
att utgå från medborgarnas känslor och inte ifrån produkterna.
Jag
drar mig till minnes en beskrivning av vår hjärna: Vår
varseblivning sker genom två parallella system, ett medvetet i hjärnbarken
och ett omedvetet i det limbiska systemet. Merparten av varseblivningen är
den omedvetna. Det limbiska systemet tar emot information, utan att processen
når medvetandenivån. Utformningen av stadsbyggandets visuella
och sensuella kvaliteter bör alltså i hög grad ske på det
limbiska systemets villkor.
Apropå hjärnan läste jag nyligen att hjärnforskare har börjat
intressera sig för de positiva känslorna vilket genererar en ny syn
på lust och olust. Aktivitet gör oss lyckligare än sysslolöshet.
Man
kommer osökt över på konst och måleri. Kan konstens budskap
utgöra en vägledning i stadsplaneringen? Har klottret något budskap?
Har klottrarna något budskap? Jag fotograferade klotter. I datorn blev
vissa av dessa mycket levande. De fick en ny dimension. Vid animation förstärktes
denna verkan ytterligare. Olika stämningar skapades. I arbetet med bilderna
växte imaginära byggnader fram som gav utryck för mina känslor.
Exempel: Gränsöverskridande byggnad.Ett intresse vaknade för att
få med dessa gränsöverskridare i stadsbyggnadsprocessen. De behövs.
Många krafter som skulle kunna gagna samhället tillvaratas inte utan
motas bort. I
USA räds man nu den billiga tillverkningen av produkter i Kina. Samma problem
kommer vi att få om vi inte är förutseende. Skall den svenska
ungdomen tvingas åka till Kina för att få sysselsättning?
Vore det inte bättre att utbilda dem till samhällsnyttiga gränsöverskridare
som banar väg för det nya Göteborg? Vid
invigningen av utställningen Dialog Södra Älvstranden
nämnde Göran Johansson visionen för Heden och det viktiga att med
höghusen få ett stort tillskott av boenden, som kan få Avenyn
att åter bli stans huvudstråk. Ambitionen är lovvärd, men
hur är det med riskerna? Är priset att stan bli än mer segregerad.
Hur skall vi kunna fylla alla skyskrapor i tider med stor arbetslöshet. Vad
ger visionen för signaler inför planeringen av Älvstaden?
Jag tog del
av en insändare i GP om visionen under rubriken. "Inget futuristiskt
med höghus" Signaturen påpekar att det inte är något
futuristiskt med höghus, inte heller med hus i glas och fasader med porträtt
i gigantisk uppförstoring har gjorts ett oräkneligt antal gånger.
Jag håller med honom. Min
åsikt är att planeringen av såväl Heden som älvstränderna
måste angripas på ett djupare plan. Med omvärldsanalyser, framtidsvisioner
och medborgardelaktighet som plattform istället, kommer medborgarna att beröras
och bli benägna att hjälpa till. Paradoxer, gränsöverskridningar
och överlappningar måste tillåtas. Göteborgs specifika förutsättningar
liksom hoten runt hörnet måste lyftas fram. Nya arkitektoniska grepp
och gestaltningar liksom tillvaratagande av redan befintliga kompetenta nätverk
krävs. Arne Person Åter
Forum! |