Se även Medborgarkraften i Älvsborg Läs SDN-Älvsborgs demokratiprogram som pdf-fil! |
.debatt | . ........ | ||||
UR Av Tord Björk
bakgrund
| ||||||
20030715 Bakgrund till en folkrörelseguide Av Tord Björk
Människor
har slutit sig samman över, genom och under många gränser sedan
länge för att tillsammans kämpa för ett värdigt liv åt
alla. De kristna bekämpade i början av vår tideräkning runt
hela Medelhavet tron på att bara de dygdiga, de kunniga, slavägare
och andra fria män hade ett värde... Idag uppfattas ofta internationellt folkrörelsesamarbete som något nytt och starkt växande. Särskilt uppmärksammade har stora alternativa möten till FN-konferenser blivit och framväxten av så kallade NGOer, en förkortning som står för non-governmental organisations, ofta översatt till svenska som icke-statliga organisationer. Denna utveckling fick sitt genombrott, och i hög grad sin form, med FNs Stockholmskonferens 1972 om den mänskliga miljön... Under 1990-talet fick vi åter en ökad uppmärksamhet på denna slags toppmöten. En lång rad stora FN-konferenser har hållits där olika teman knutits till frågan om utveckling, ofta formulerad som miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar. Genombrottet blev Riokonferensen om miljö och utveckling 1992, som samlade tiotusentals regeringstjänstemän och näringslivslobbyister och lika många andra till det alternativa Global Forum... Många andra skeenden visar också på den starka expansionen av folkrörelsernas och framför allt frivilligorganisationernas och NGOernas internationella verksamhet. Bara antalet av de organisationer som arbetar med internationellt bistånd har ökat i industriländerna från 1.600 år 1980 till 2.970 år 1993 enligt Smillie och Helmich (1993). Än starkare ökning finns redovisad för många länder i tredje världen,...
Folkrörelsesamarbete Den internationella eller globala ekonomins ökade makt och den politiska nationalstatens minskade har gjort att nya former för folklig samverkan växer fram... Det globala folkrörelsesamarbetet växer fram samtidigt med det mer formella och professionellt dominerade internationella NGO-biståndet och lobbypåverkan av officiella organ och föfretag. Folkrörelserna, eller som det ofta heter i engelskt språkbruk, gräsrotsorganisationer, är också i tillväxt enligt olika rapporter, även om den inte är lika stor som de mer professionella NGOernas...
Nya utmaningar Men
utvecklingen är inte utan inre motsättningar. De gamla folkrörelserna
kämpade för frihet, social rättvisa och välfärdsstat,
och lyckades under 120 år efter 1848 driva igenom reformer för dessa
krav med hjälp av nationalstaten. Men under 1980-talet fick nyliberalismen
starkt genomslag i hela världen. Reformer handlar numera oftast om nedskärningar
av social välfärd...
Folkliga gränsöverskridande krafter ställs alltså inför stora uppgifter. Den nyliberala modellen som överför makt till marknaden ser också positivt på NGOer, frivilligorganisationer och självhjälpsgrupper. Det finns risk för att det i och för sig nödvändiga uppbygget av internationella allianser mellan folkrörelser för att påverka EU eller företag, eller för att bistå fattiga och förtryckta blir till något annat än det var tänkt...
Interna problem Allt fler folkliga biståndsorganisationer blir beroende av statligt stöd för sin växande men fläckvisa verksamhet och riskerar samtidigt att legitimera nedskärningar i statens generella sociala välfärd. I tredje världen har detta varit tydligt länge. Det är nu också på väg att få ökat genomslag i Europa och t.o.m. Sverige under slagord som EUs subsidiaritetsprincip. Solidariteten mellan människor internationellt och i Sverige förvandlas till biståndsadministration och välgörenhet på givarens villkor till mottagande klienter. På liknande sätt utvecklas den folkliga politiska solidariteten. Alltmer professionell lobbypåverkan tar överhanden och fram växer mängder av organisationer vars demokratiska mandat är oklara, oftast i huvudsak finansierade av den motpart de är tänkta att påverka... Det finns alltså ingen enkel indelning där folkliga och icke-statliga organisationer är självklart goda krafter i arbetet för miljö och solidaritet medan de statliga är dåliga. Vi människor behöver samverka med varandra för att få ett bättre samhälle och försvara tryggheten och friheten. Det finns inga enkla lösningar...
Olika aktörer Vem är det som är den handlande aktören i världen? Finns det någon plats för folk i gemen? Är all makt förbehållen byråkrater i Bryssel och transnationella företag? Frågan om vem som handlar kan ses ur flera synvinklar. Det idag dominerande synsättet sätter staten i centrum och ser alla andra samhällskrafter som underordnade eller i alla fall som definierade i första hand utifrån sin relation till staten... Huvudindelningen görs alltså mellan staten och icke-statliga organisationer, en term översatts från engelskans non-governmental organisations eller NGOer. Internationellt har detta synsätt, liksom begreppet NGO, fått sitt genomslag inom FN-systemet. NGO omnämns redan i den första FN-stadgan. Fram till 1990 innebar NGO i FN-systemet alla icke-statliga organisationer, och det har fortfarande ibland denna betydelse. Däri ingick alltså fackföreningar, företag, vetenskapliga institut, kyrkor, välgörenhetsorganisationer, kvinnoorganistioner, miljöorganisationer etc. Ibland ingår också kommunerna och när NGO-begreppet varit som mest töjbart har t.o.m. Världsbanken ingått, eftersom den formellt inte är underordnad staterna utan har en självständig roll. Även andra organisationer där stater styr tillsammans med andra kallar sig NGO, och ibland t.o.m. organisationer som har startats och styrs av staten för att ge service åt folkliga organisationer. Detta statsfixerade synsätt på kollektiva aktörers roller och relationer till varandra har milt talat lett till förvirring. Den förvirringen har inte upphört, men i takt med det alltmer intensiva bruket av begreppet NGO... Alltfler började också kritisera den vida användningen av begreppet NGO och ville förbehålla det för andra än företagen. Idag är den mest förekommande användningen icke vinstdrivande icke-statliga organisationer... Istället för det tudelade synsättet på huvudaktörerna tror vi att det räcker med en indelning i tre grupper, folk-rörelserna, staten och företagen. Folkliga krafter samverkar i rörelser och startar organisationer eller mer informella kollektiva grupperingar på tvärs över nationsgränser. Det är framförallt när det gäller denna folkliga aktör oberoende av vinstintressen eller staten som det råder mest oklarhet.
Folkrörelser, närstående organisationer och enskilda ...Genom att ställa demokratiska värden i centrum för en indelning av olika organisationer kan det bli möjligt att se mönster i mångfalden. Enligt den svenska grundlagen utgår all makt från folket. Många menar också att folket har rätt att i varje stund göra uppror om makten missbrukas...
Folkliga organisationer Ett av de viktigaste sätten för enskilda att bygga samhället är genom folkrörelser... Nästan alltid bygger dessa folkrörelser på både formell och informell demokratisk samverkan... Genom att folkrörelsernas föreningar är öppna för alla som ansluter sig till syftena finns en demokratisk kontrollmöjlighet från alla andra människor i samhället som är beredda att verka för folkrörelsens mål. Frivilligorganisationer En annan form är frivilligorganisationen. Dess huvudsyfte är att hjälpa andra genom att organisera frivilliga krafter... Dessa organisationer kan göra stor nytta i akuta krissituationer men bygger på en relation mellan givare och klient som i längden är problematisk, inte minst demokratiskt...
Icke-statliga organisationer Ytterligare
en organisationsform som står nära folkrörelserna är icke
vinstdrivande oberoende organisationer utan folklig demokratisk kontroll... De
styrs ofta av en styrelse som väljer sig själv eller väljs av en
stiftelse... Ofta fungerar dessa organisationer som mellanhand mellan lokalsamhällen och nationella eller internationella organisationer. Allt fler forskare har börjat särskilja på NGOer och folkrörelser eller andra organisationer som har sin bas bland lokalbefolkningar och lekmannaengagerade människor. I Sverige är ännu skillnaderna inte så stora, men även här börjar en professionalisering av det folkliga engagemanget att ske, och organisering i mer slutna icke-demokratiska former att få genomslag. Internationellt finns många stora organisationer med inflytande i NGO-gemenskapen som styrs på detta sätt, ofta med ledande företrädare från storföretagen i ledningen. Exempel är World Resources Institute, Earth Council, Center for Our Common Future. De flesta folkliga biståndsorganisationer blir alltmer en blandning av frivilligorganisation och företagsliknande NGOer, och rollen som folklig solidaritetsrörelse kommer i skymundan.
av Tord Björk
| ||||||