HABITATAGENDAN
Lite om Istanbul
Istanbul måste sägas vara unik på många sätt.
Här är mötet mellan öst och väst, mellan en mängd
kulturer och religioner och mellan gammalt och nytt. Varför FN:s
generalförsamling valde att förlägga konferensen i Istanbul
förstår man efter att ha vistats där i två veckor.
Istanbul är Turkiets största stad. Ingen vet hur många
människor som lever där. För 50 år sedan hade staden
en miljon invånare, för tio år sedan 5,5 miljoner och
idag är det realistiskt att gissa på en siffra mellan 12 och
14 miljoner. Någon har sagt att staden växer med drygt 1.000
personer per dag. Istanbul är den typiska megastaden med många
kontraster, misär men samtidigt mycket praktfull. Trängsel,
lyxvåningar, skjul för de allra fattigaste, trånga gator,
lummiga parker, stenöken, gigantiska trafikproblem - mycket avgaser
och alltför många trafikolyckor. Innan konferensen fick staden
en till ytan sett bättre fasad. Vissa stadsdelar utrymdes på
gatubarn och hundar, gator och trottoarer rustades, buskar, träd
och blommor planterades. Arbetet höll på under hela konferenstiden,
vilket inte var enligt planerna men helt enligt turkisk mentalitet - att
skjuta upp arbetet in i det sista.
av Madeleine Granvik
Vad hände?
Under två veckor pågick en mängd olika aktiviteter samtidigt.
Konferensarbetet var uppdelat i olika forum Plenaren, Kommitté
1, Kommitté 2, NGO-forum och "Goda Exempelområdet".
Plenaren
I plenaren ägde möten rum med avsikt att deltagarna skulle markera
sina åtaganden i samband med Habitat II. De flesta anföranden
hölls på ministernivå men även FN:s fackorgan, fonder
mm. företräddes. Sveriges inrikesminister Jörgen Andersson
höll det svenska anförandet och tryckte mycket på rätten
till en bostad som Sverige drev starkt under hela konferensen. Borgmästaren
i Ghana, Nat Nuno Amarteifio och många med honom strök under
vikten av kommunernas deltagande i konferensen samt betydelsen av partnership
och arbete på den lokala nivån för en hållbar utveckling.
Ungdomens röst hördes genom turkiskan Cynet Ozbil som mycket
engagerat höll ett tal om "Building our global home". Hon
framhöll ungdomens kraft som en oerhörd resurs för utvecklingen.
Klaus Töpfer, Tysklands bostadsminister efterfrågade en utveckling
av nya metoder och livsstilar för industriländerna. Vid plenarens
avslutningsdag höll Fidel Castro ett mycket starkt tal som möttes
av en hög ljudnivå bland lyssnarna. Han jämförde
städernas utsugning av landsbygden med i-ländernas utsugning
av de fattiga länderna. Han undrade också var industrivärldens
chefer befann sig under Habitat-mötet.
Kommitté 1
Arbetet inför en världskonferens är en lång process,
flera års arbete. Själva konferensen är en avslutande
manifestation då dokument finslipas och skrivs under. Kommittee
1 var det forum där förhandlingar om sluttexter pågick.
De dokument som diskuterades var själva slutdokumentet - Habitat
Agendan och Istanbul-deklarationen.
Habitat Agendan
Slutdokumentet är ett globalt uttalande inom boende, bebyggelse-
och stadsplanområdet. Regeringarnas mål, princip- och åtagandeprogram
samt en handlingsplan antogs i och med detta dokument.
En diskussion som väntades bli kontroversiell angående slutdokumentet
var frågan om rätten till ett rimligt boende. USA kände
ett hot inför en sådan skrivning som skulle kunna leda till
att hemlösa kan stämma staten. Frågan löstes oväntat
snabbt, redan första veckan, vilket får ses som en framgång
från både svenskt och EUs håll. Dessvärre orsakade
frågor om mänskliga rättigheter, familjebegreppet, särskilt
utsatta grupper och landminor problem som var svåra att få
till en uppgörelse kring. Särskilt svårt var att finna
balansen i begreppet "utsatta grupper och personer med särskilda
behov". En skrivelse söktes som inte klassisficerade särskilda
grupper barn, äldre, kvinnor och funktionshindrade som utsatta grupper,
men som ändå påtagligt visade vikten att i bostadssammanhang
kunna tillfredställa dessa gruppers faktiska behov. Handikappfrågorna
har nått framsteg i olika delar av dokumentet vilket ses mycket
positivt ur svenskt perspektiv. Sverige har aktivt bevakat frågan
under hela processen och förde EU:s talan i förhandlingsarbetet.
Jämställdhetsfrågan och barns rättigheter har likaså
uppmärksammats, även en skrivelse rörande äldre, på
initiativ av Sverige.
I slutdokumentet framhålls gång på gång vikten
av den lokala nivåns betydelse och frivilligorganisationernas engagemang
för själva genonomförandet av Habitat Agendan. På
lokal nivå har världens kommuner kommit överens om att
Habitat Agendan ska arbetas in i det lokala Agenda 21 arbetet. Kommunerna
kommer inte att arbeta med ett fristående Habitat-dokument.
Istanbuldeklarationen
Vid konferensens start fanns stöd om att anta en särskild deklaration,
Istanbuldeklarationen. Syftet med deklarationen är att främst
återspegla de viktigaste förhandlingsresultaten i slutdokumentet
- Habitat agendan. Resultatet blev fyra sidor innehållandes 15 punkter
med många måsten och skall gällande bl .a. ökad
levnadsstandard och frihet för alla människor, rimliga kostnader
för ett boende, bevarande av kulturhistoriska miljöer, stöd
till landsbygdsutveckling, ekologiskt hållbara produktionsprocesser
och sist men inte minst finansiering av åtagandena.
Kommitté 2
Aktiviteterna som pågick i kommitté 2 måste sägas
vara banbrytande i FN:s historia. Detta forum var nämligen speciellt
tillägnat kommuner, parlamentariker, näringsliv, stiftelser
och välgörenhetsorganisationer, akademiker, fackföreningar
och NGO:s. För första gången bjöds dessa in för
att representera en del i den formella konferensen. Aktiviteterna skilde
sig oerhört i kvalitÈ mellan grupperna. Kommunernas, akademikernas
och fackföreningarnas fora var väl förberedda medan de
svenska parlamentarikerna uttryckte stark kritik över formerna för
arbetsgången i sitt forum som upplevts både oplanerade och
dessutom odemokratiska. Arbetet i kommitté 2 avslutades med att
en rapport antogs och sedan förelades i plenaren. Rapporten finns
som bilaga till Habitat-agendan. FN:s öppenhet och vilja till ett
bredare samarbete mellan parter både globalt och lokalt är
oerhört viktigt för själva handlingsprocessen, att få
orden till konkret handling. Den nya formen behöver utvecklas och
bli ännu bättre för kommande konferenser.
NGO forum
NGO-deltagandet företräddes av 2.014 organisationer och föreningar
med olika inriktningar från hela världen. Från Sverige
deltog ett 80-tal personer. De flesta aktiviteter hölls i en stor
universitetsbyggnad där varje organisation hade tillgång till
en informationsdisk för att sprida information om idÈer och
aktiviteter. Parallellt pågick dagligen ett femtiotal olika rundabords-samtal,
föredrag, dialoger, fora etc. Så kallade caucus (arbetsgrupper)
bildades för att samarbeta kring någon speciell fråga
i slutdokumentet. Hela 74 caucus var aktiva under konferensen. Ungdomens
caucus kunde genom sitt goda förarbete aktivt påverka konkreta
ändringsförslag. Representanter från de olika caucus samlades
för en gemensam skrivelse till kommittee 2. Dokumentet var klart
efter långa förhandlingar, vilket speglar den heterogena grupp
NGO:s är, tusentals olika viljor och idéer på samma
gång.
Upplevelse från en presskonferens om mänskliga rättigheter
Ett antal NGO:s hade ordnat en presskonferens om kurdernas situation
i Turkiet. Salen var full och spänningar låg i luften för
denna oerhört känsliga diskussion. Sedan fyra år tillbaka
har drygt 3.000 kurdiska byar i sydöstra Turkiet eldhärjats.
Två till tre miljoner människor har förlorat bostad, djur
och anhöriga. Minor har placerats ut runt byarna som drabbar människorna
när de flyr. Intervjuer har gjorts med bymän som påstår
att det är terroristorganisationen PKK som utför dåden.
Ingen vågar säga sanninngen för då blir du själv
anklagad för stt vara terrorist. Journalister och författare
har anhållits och vissa även mördats. Presskonferensen
avbröts genom att en man stormar in i salen och skriker aggresivt
"Detta är inte sanningen, det är PKK som utrotar det kurdiska
folket, inte den turkiska militären".
I Turkiet råder inte demokrati och yttrandefrihet. Att lösa
kurdfrågan och rätten till att yttra sig fritt utan att bli
anklagad för att vara terrorist är avgörande för Turkiets
ekonomiska och demokratiska utveckling. En del andra NGO möten om
mänskliga rättigheter stoppades av den turkiska polisen, vilket
vållade smått kalabalik från västs sida. USA, EU
och Canada framhöll att det var av stor vikt att värdlandet
kunde undvika kritik genom att rätta sig efter de former som gäller
för konferensen.
av Madeleine Granvik
NÄSTA SIDA
Synpunkter!
..Inlägg
|
|