..SENIORER
Ur
sammanfattningen av SENIOR 2005
Vår framtidsbild
Vår framtidsbild handlar om ett samhälle med fler möjligheter
att kombinera och variera arbete, fritid och samhällsengagemang än
i dag - oavsett ålder. Det är ett samhälle som tar hänsyn
till att fler människor lever och mår bra allt längre.
Där går det att överblicka och forma ett liv som inte
styckas upp i block efter normer från en annan tid med andra förutsättningar.
Det är ett samhälle där ålder och äldre blir
alltmer ointressanta begrepp.
I vår framtidsbild finns det 80-åriga studerande, 75-åriga
statsråd, 25-åriga kommunfullmäktigeordförande och
30-åringar som arbetar tillsammans med 60-åriga mentorer.
Ett arbetsliv kan rymma flera karriärer, varvade med utbildning,
familjeliv och samhällsengagemang. Pensionen ger en ekonomisk bas,
men arbete i olika former behöver inte upphöra för alla
vid en viss ålder. En person som är äldre än 65 och
vill påverka politiska beslut eller arbeta frivilligt funderar inte
över om han eller hon är "för gammal" och om
det bara kan ske i former som särskilt är till för pensionärer.
Ömsesidiga kontakter över generationsgränser är en
självklar och omistlig del av arbetsliv, demokrati, lärande
och skapande.
Åldrandet har fått en helt annan betydelse. Kunskapen om åldrandets
rikedom på variationer, möjligheter till utveckling och påverkan
har ökat hos myndigheter, organisationer och företag liksom
hos enskilda människor. Det är självklart för de flesta
att vilja behålla och använda de resurser som man har oavsett
ålder, på samma sätt som det länge har varit att
trygga ålderdomen ekonomiskt.
Flera generationer
Vår framtidsbild omfattar flera generationer.
Där finns den generation som föds i dag, en av de minsta i modern
tid. Den kommer att växa upp i ett samhälle med fler människor
i 70-, 80- och 90-årsåldrarna än någonsin tidigare
och under flera decennier kommer den att få vara med om att möta
effekterna av en åldrande befolkning. Det är under de närmaste
åren som vi lägger grunden för deras bild av åldrandet
och ett samhälle för människor i alla åldrar, bilder
som bidrar till att forma hela detta sekel.
Där finns också den generation som föddes under 1940-talet,
en av de största i Sveriges historia och där de äldsta
år 2005 fyller
65 år. Det innebär att de första tonåringarna nu
börjar gå i pension, de som var de första att växa
upp med en särskild ungdomskultur och de som var först om att
växa upp i ett samhälle med allmänt spridd materiell välfärd.
Hur kommer de att se på sig själva och sin roll i samhället?
Kommer de att ta över den pensionärsroll som tagit form, eller
kommer de hellre att bara ha pension och leva sina liv på tvärs
mot de förväntningar som finns om hur man bör bete sig
efter pensioneringen? Och är samhället redo att möta deras
nya krav och initiativ?
Framtidsbilden omfattar också de som redan haft pension i flera
år och som kommer att vara en del av vår framtid under lång
tid framåt. Den omfattar även de som i dag är i 50-årsåldern
och kanske märker hur de börjar ses som äldre av sina arbetsgivare,
arbetskamrater och andra. Den omfattar också personer i alla andra
åldrar som behövs i ett samhälle rikt på erfarenhet
och mångfald.
Utveckling i alla åldrar
Vi utgår från att åldrandet rymmer stora
möjligheter till variation, dynamik och individuell utveckling. Bilderna
av åldrande och äldre människor måste bli lika varierade
och dynamiska som åldrandet och de måste främja människors
möjligheter att utvecklas i alla åldrar...
Knappast någon ser det längre som nödvändigt och
naturligt att människor ska behöva lämna sina hem när
de går i pension och flytta ihop med människor som de
kanske bara
har födelseåret gemensamt med.
Att åldras innebär
inte längre att bo på ett särskilt sätt, avskild
från övriga samhället. Människor i högre åldrar
kan nu på ett helt annat sätt forma sina liv och sin vardag...
1 Vårt uppdrag och arbetssätt
Den parlamentariska äldreberedningen (S 98:08), som antagit namnet
SENIOR 2005, har i uppdrag av regeringen att skapa förutsättningar
för en långsiktig utveckling av äldrepolitiken. Enligt
direktiven (dir 1998:109, se bilaga 1) är utgångspunkterna
för vårt arbete de förändrade krav som ställs
på samhället när både antalet och andelen äldre
i befolkningen ökar. Våra analyser och förslag ska utformas
med tanke på äldres situation i samhället från år
2005 och framåt. Resultatet av vårt arbete ska redovisas till
regeringen senast den 1 maj 2003.
Enligt direktiven ska vårt arbete bidra till att skapa en bred diskussion
om äldrepolitikens roll, möjligheter och begränsningar.
I direktiven lägger regeringen särskild vikt vid att vi lämnar
förslag som syftar till öka äldre människors möjligheter
att delta och ha inflytande i arbetsliv och samhälle. Med ledning
av detta har vi valt att koncentrera detta diskussionsbetänkande
på de delar av äldrepolitiken som gäller äldre människors
möjligheter till aktivitet, delaktighet och inflytande. Frågor
som berör vård och omsorg om äldre kommer att redovisas
i beredningens slutbetänkande.
Vi tolkar direktiven så att vi ska lämna förslag som avser
förhållanden för de personer som år 2005 och tiden
därefter själva anser sig eller av andra anses vara "äldre".
Inom arbetslivet bedömer vi att ålder i dag är en viktig
faktor för många från åtminstone 50 års ålder.
Det innebär att analyser och slutsatser i första hand avser
personer födda fram till mitten av 1950-talet. Analyserna och slutsatserna
avser deras fortsatta situation som äldre under åtminstone
2010- och 2020-talen. Samtidigt lägger vi stor vikt vid att dessa
personer är en del av hela befolkningen och att frågor om deras
situation också gäller hela samhället.
Vårt arbetssätt bygger, i förenklad form, på en
metod som kallas backcasting. Backcasting innebär att man först
beskriver en önskvärd framtid och därefter stakar ut en
väg för att förverkliga den: Vad behöver göras?
Hur kan det genomföras? När behöver olika åtgärder
vidtas? Vem ska genomföra dem? Metoden är vanlig bl.a. vid långsiktigt
arbete för ekologisk hållbarhet. Backcasting är nära
besläktat med visionsarbete.
Nästa
sida!
Synpunkter!....Inlägg
|
|