Länkar till närliggande artiklar!

Hemlösa
Sammanfattning

profilområdet Business in Society
Handelshögskolan i Göteborg
Artikel i GP 2004 08 01
De hemlösas supportrar

.debatt

sammanfattning

Beteendenccccccccccccccccccccccc

Beteenden

Ur debattartikel i GP 2004 07 27

Lyckad på ytan - men förtvivlad inuti

Man skall ha en välformad kropp i trendiga kläder och tjäna mycket pengar. Dessutom bör man bo i ett attraktivt område, var framgångsrik på jobbet och umgås i de rätta kretsarna.
Men jakten på lycka och anpassningen till de yttre förväntningarna är det lätt att förlora sig själv, skriver beteendevetaren Erica Falkenström.

Knappast någon ifrågasätter livsmålet att kunna leva i lycka och glädje. Att vara fri och i hög grad bestämma över sitt eget liv och dessutom vara uppskattad i gemenskap med andra. Vägen till denna lycka kan se minst sagt olika ut. men många blir inte lyckliga trots att de "gjort allt" för att lyckas.

I dag tycks normen vara lycka genom biologisk perfektion och ekonomiskt överflöd. man skall ha...

Hela idén är att var och en blir sin egen lyckas smed. minnet av solidariteten bleknar i det bländande strålkastarljuset. Vem orkar vara solidarisk när man redan har svårt att möta sina egna existensiella behov? Konsumtion, självupptagenhet och den till brädden fyllda agendan fungerar som bedövning av en inre längtan.

Vår tids individualistiska strävan har sedan 60-talet blivit alltmer iögonfallande. I dag förvånas man sällan över den som avviker, normen har blivit att synas och höras till varje pris och ibland undrar jag om inte tolleransen har glidigt över i likgiltighet. Det är högst tveksamt om denna form av individualism innebär någon frigörelse i bemärkelsen att individen blir fri, autentisk, självständig, kritisk och ansvarstagande.

Bedräglig väg

I mitt arbete möter jag männsikor som nått framgång till det yttre på flera områden i livet. De är välutbildade, har bostad, internationell erfarenheter och ett attraktivt arbete. Ändå är de olyckliga. inombords kan det kännas tomt och meningslöst. Somliga upplever sig till och med exploaterade och tycker att de saknar människovärde. I jakten på lycka och i anpassningen till de yttre förväntningarna har de förlorat sig själva.

Egentligen är det inte så konstigt. Många har gått den bedrägliga vägen mot frihet och lycka. Det kan röra sig om icke-autentiska, ytliga ego-projekt där hänsyn varken tas till ens eget inre (friheten) eller till andra (tillhörigheten). eller livsstrategier som leder till självutplåning på grund av att man gränslöst ställt sig till andras förfogande.

Och som det inte räckte med den egna fasadputsen för att bli lycklig, så utsätter man även små barn för att bli utklädda (av vuxna) till en annan än den de är, att mima till en schlageridol och därefter bedömas av en annan idol som säger: "Så mycket cooolare än vad du är nu kan man inte bli". Budskapet är entydigt: Du duger inte som du är, men om du raderar ut din personlighet och imiterar någon annan vinner du beröm och lycka för det du gör. Ett typiskt uttryck för aktörssamhället.

Brist på politiska visioner

På liknande sätt förhåller det sig med flera andra så kallade underhållningsprogram på tv. De vädjar till människans mest primitiva instinkter och uppmuntrar inte till godhet, utan till ondska: att systematiskt stöta ut andra för att vinna vad? Stolthet och lycka? I den desperata jakten på att bli sedd, att bli vald och att få vara med, att tjäna pengar och därmed nå lycka, offrar och förnedrar människan inte bara sig själv utan också andra. Nu riktar sig min kritik inte bara mot andra skeenden som yttrar sig i vår kultur. Till exempel den aktörsorienterade människosynen på samhällets alla områden: inom arbetslivet, vården och i skolan.

Människan värderas endast utifrån vad hon har och gör, som objekt och medel. Sverige lider också brist på politiska visioner. förr fanns idén om Folkhemmet. Ett hem för folk. Någonting som var till för människan. Då var människan, i viss mening ännu ett mål i sig. Inte konstigt att det blev sådan kraft i den politiska rörelsen. Vad är till för människan idag?

Det är i många stycken en oroande utveckling vi ser. Trots att undersökningar visar att ungdomars värderingar skiljer sig från tidigare generationers, vilka eftersträvade materiella värden, så hotar en fortsatt avpersonalisering till förmån för ett än mer aktörsorienterat samhälle. Och i detta aktörssamhälle prioriteras just ego-projekt, kortsiktig ekonomisk avkastning och biologisk perfektion. Här talar man mer om friskt och sjukt än om gott och ont. tar vi oss tillräckligt med tid för en djupare reflektion om vad det innebär att vara människa, vad som är mål och mening i livet?

priset för den enskilda personen i aktörssamhället är högt. Hon måste avstå från sin frihet (sig själv), sitt personliga engagemang och sin vilja till ansvar för det gemensamma bästa. Återstår gör det triviala livet som bäddar för känslor av tomhet, tristess och meningslöshet, inklusive stressrelaterade sjukdomar.

Enligt de gamla filosoferna är det ett allvarligt misstag att rikta in sitt liv på att bli lycklig. Risken är att man riktar sin uppmärksamhet på fel saker för att nå sitt mål. Man tror att man blir lycklig och omtyckt bara för att man är rik eller gör något bra i andras ögon. Detta blir människan inte lycklig av. Det vet vi av erfarenhet. Det går inte att ersätta en inre fattigdom med en yttre rikedom.

Rum för den fria människan

Målet bör istället vara att rikta uppmärksamheten mer på sitt inre liv, att leva i harmoni med sitt inre, som Aristoteles utryckte saken. Och på sina karaktärsdrag och andliga egenskaper. Att vara en god människa helt enkelt och grunda det man gör, sina dagliga val, på den man är. Då blir människan ett mål i sig och inte enbart ett medel (Immanuel Kant). Då blir lyckan inte beroende av andras godtyckliga bedömningar till priset av en inre kvalfylld tomhet som driver en till självutplåning. På så vis skulle vi kunna skapa en samhällsutvecking där det finns rum för den fria människan och hennes integritet i olika tillhörigheter. Och dessutom en långsiktig och hållbar väg för det gemensamma bästa.

Erica Falkenström
beteendevetare och författare i Stockholm