.........

.......
Kulturstig mellan Långedrag och Saltholmen
Textförslag till informationstavlor
TT
.av Ulla Sjöberg

Textförslag till informationstavlor

Tavlan vid Långedragsparkeringen:
På denna tavla bör det finnas en karta över området Vässingsö till och med Saltholmen. Stigen ritas in. Det behövs, för det är litet svårt att hitta i området har jag förstått. Följande punkter kan markeras:

1. Tavlans plats 2. Den gamla vägen 3. Smedjan 4. Röset 5. "Pelaren" 6. Hamnbryggan vid Öviken 7. Västerhavsvägen 8. Rodergatan 9. Ängholmsparken 10. Nästa tavla 11. Nästa röse 12. Saltholmshamnen 13. Kafeet i Saltholmsparken 14. Utsiktsplatsen på Saltholmsberget.

(Det får inte plats så mycket text tror jag, eftersom kartan måste ha stort utrymme!)

Text:
Området, som sträcker sig mellan tavlans plats och Saltholmen kallas Vässingsö. Det var fram till sekelskiftet 1800-1900 helt omflutet av vatten. Ungefär vid Talattagatan fanns förr ett sund, Ödraget kallat, senare även Palmsundet. Detta förband Hinsholmskilen med västerhavet. Ön tillhörde hemmanet Hinsholmen och användes som betesmark för deras kreatur. Norra delen av Vässingsö med Öberget har fortfarande skärgårdskaraktär;
här växer t ex slån, björnbär och kaprifol.

Ännu syns vägen, som förr förband havsstranden med vägen från Hinsholmen vid den lilla bron, som gick över Ödraget. Vid vägen låg tidigare en smedja. På bergets krön finns gravar från bronsåldern, ett röse och flera stensättningar. Där står även den märkliga pelare av sandsten, som uppsattes i samband med en industrimässa i Göteborg år 1891. Den är ett varuprov från Övedskloster i Skåne. Man ville bevisa att sandsten, som bröts där var ett bra byggnadsmaterial, motståndskraftigt mot hårda, salta västvindar.

Uppe på Öberget hade långedragsborna förr sin påskeld, en tradition på västkusten. Det var viktigt, att elden syntes långt och brann längre än alla andra eldar man kunde se runtomkring. Under den stora sillperioden vid slutet av 1700-talet och början av 1800-talet fanns på Vässingsö såväl sillsalterier som trankokerier. Då bodde här även ett par familjer med anknytning till denna verksamhet.

Tavlan vid Ängholmsparken:

Lagaskifteskarta över Hinsholmen från år 1853


Text:
Vässingsö tillhörde Hinsholmens utmarker. Vid laga skiftet delades denna upp och fördelades till de olika mantalsägarna i hemmanet Hinsholmen. Kartan visar, hur skiftet utföll. Bokstäverna står för olika ägare. H tillföll t ex Börje Nilssons arvingar, M Hans Johansson, E Alexander Eriksson, D Johannes Andersson.

Skiftet H hade äng och betesmark vid Ödraget, Alexander Eriksson och Johannes Andersson hade sina skiften där parken och tennisbanan nu ligger. Även där var äng och betesmark. Här gick korna och betade och troligen rodde man över Hinsholmskilen varje dag för att mjölka. Marken bestod av lerjord och var på sina ställen sank. Storemad (mad = sankmark) kallades en del av området.

Under bronsåldern (ca 1500 - 500 f Kr) var vattenståndet 10 meter högre än i dag. Det innebär, att Vässingsö då bestod av flera små holmar och att platsen för parken och tennisbanan på den tiden var ett sund.

Även på krönet av detta södra berg ligger ett bronsåldersröse. Från berget har man en strålande utsikt över skärgårdens alla öar.

......

........Till Till tidigare presenterat material på hemsidan!

Förslag till promenadväg
från Majnabbe till Saltholmen och Fiskebäck.

Kompletterande bilder från Vässingsö.