.........START

.debatt

sammanfattning

Kommunfullmäktigemötet
Torsdagen den 28 januari 2010

Ekonomiska frizoner i Göteborg

bakgrund

§ 12 Motion av Henrik Nilsson (M) om införande av ekonomiska frizoner i Göteborg

Henrik Nilsson (M)
Ordförande, stadsfullmäktige! Utgångspunkten för den här motionen var den problembild som framför allt finns i de nordöstra stadsdelarna. I de stadsdelarna är det i allt väsentligt ett relativt svagt näringsliv – då tänker jag inte på pizzerior och sådana inrättningar utan ett vanligt näringsliv. Arbetslösheten är hög totalt sett. Många som får jobb lämnar områdena för att rent boendekarriärmässigt gå vidare till andra delar av staden eller flytta från staden. I allt detta hamnar områdena i en ond cirkel.
Alla ska veta att det har lagts oändliga resurser på att möjliggöra en utveckling av stadsdelarna, genom bland annat storstadsavtalen. Man ska komma ihåg att det har lagts upp till 1 miljard kronor på att hantera de problem som man har sett. Det har säkert blivit mycket bättre tack vare de pengarna. Vi såg i utredningarna från det senaste storstadsavtalet att de gav väldigt mycket, men samtidigt fanns en slutsats att när pengarna är slut och projekten har avslutats, försvinner också de arbetstillfällen som projekten gav. Det finns en stor kunskapsmassa omkring vad som skapar detta utanförskap. Det finns väl inget område som är så genompenetrerat som just detta.
Frizonerna, som möjligen skulle kunna vara en del, ett verktyg för att få fler i arbete – det är ju ändå det huvudsakliga målet – handlar om att inom ett begränsat område möjliggöra exempelvis reducerad arbetsgivaravgift för att isolerat göra en injektion till det området för att få fler människor i arbete. Huvudmålet är att fler personer ska bli självförsörjande och lämna socialbidrag och annat, men också bo kvar i området och inte flytta efter att man har fått en bättre social situation genom jobbet, så att det uppnås en stabilitet där.
Självklart finns det i alla sådana här sammanhang mer eller mindre stora avgränsningsproblem. Hur ska det se ut exakt? Vad är skärningspunkten mellan kommun, stat och så vidare? Därför kan man inte säga hur många jobb detta ger eller exakt var kostnaden ligger. Staten kommer att initialt förlora intäkter i form av att arbetsgivaravgifterna inte blir så stora. Å andra sidan kan kommunen bli vinnare i den delen att lika mycket socialbidrag inte behöver betalas ut.
Det gäller att hitta mekanismerna som stöder det lokala näringslivet. Det där är ju inte någonting som startas genom att vi säger till, utan vi kan bara skapa möjligheter för ett näringsliv att jobba.
I den delen ser jag att Miljöpartiets förslag i kommunstyrelsen – som jag för övrigt yrkar bifall till – tydliggör detta. Låt oss titta närmare på vilka möjligheter som finns, vilket statens ansvar kan vara, hur kommunen kan bidra och vilken modell man bör använda. Det finns massor av modeller, bland annat den från Frankrike som Miljöpartiet refererar till, där man diskuterar vilka för- och nackdelar som finns med detta, och efter en utredning återkomma hit för beslut om att införa ekonomiska frizoner i Göteborg!

Dario Espiga, kommunalråd (S)
Fru ordförande, kommunfullmäktige! Jag börjar med att yrka bifall till S och V:s yrkande i kommunstyrelsen. Anledningarna till att vi tycker att det här är ett dåligt förslag är flera, men jag ska lista upp tre.
För det första tycker vi att vi, som Henrik Nilsson påpekar, har jobbat mycket i Bergsjön, Angered och över huvud taget med storstadssatsningen för att kunna lyfta upp människors engagemang i området. Det värsta som kan hända är att man stigmatiserar någon del av Göteborg, att man säger: Här i Göteborg ska vi ha särskilda åtgärder och lägre arbetsgivaravgifter för dem som flyttar dit för att människor vill flytta därifrån. Men anledningen till att de flyttar därifrån är inte att det inte får jobb utan att det inte finns tillräckliga möjligheter att göra boendekarriär inom området. Därför har vi börjat diskutera att bygga blandade bostäder i Bergsjön, så att folk ska kunna stanna där.
Det viktigaste är att en sådan stigmatisering går emot allt som vi tror på. Vi genomför nu en stadsdelsförändring som säger till våra ungdomar: Det viktigaste är inte att du är biskopsgårdare, bergsjöbo eller angeredsbo. Det spelar ingen roll var du bor, du är lika mycket göteborgare som askimsborna och alla andra som bor i vår stad! Vi menar att det här förslaget stigmatiserar ett område och ger det dåliga vibbar.
Det andra argumentet som vi har är att det har visat sig att resultaten från Lyon och andra ställen är hårt kritiserade. Det finns rapporter som säger att det kan ge mer arbetstillfällen, men andra rapporter säger att det är väldigt lite arbetstillfällen som kommer till i sådana områden. Vad skulle hända om vi tog beslutet att det räcker att bara en person bor i Bergsjön så kan ett företag få sänkt arbetsgivaravgift för alla som jobbar där? Hur är det när det gäller konkurrenssituationen? Räcker det? Nej, vi tror inte det räcker.
Vi tycker att det här är ett dåligt förslag. Vi har nu förstått att det finns en majoritet för en utredning, och det är bara att gilla läget. Vi kommer inte att försöka förändra det med argumentation, för detta har redan diskuterats på många olika sätt. Men jag vill göra klart för fullmäktige och för åhörarna att det här är ett förslag som går rakt in i hjärtat för oss socialdemokrater. Vi tycker att det är att stigmatisera ett område som har alla möjligheter att lyfta sig med insatser från oss, men det viktigaste är att bergsjöborna själva har alla möjligheter att lyfta sig och bli göteborgare som alla andra. Det är det vi jobbar med. Det går emot, när man säger att ett litet område i Göteborg ska bli särbehandlat.
Hur blir det sedan? Kortedala och Bergsjön kommer att bli en stadsdel nu framöver. Ska vi också få in Kortedala i frizonen, eller hur hade man tänkt sig?
Alla dessa frågor gör att vi tycker att det här är ett dåligt förslag, och det är därför jag yrkar bifall till S och V-yrkandet i kommunstyrelsen.

Eva Ternegren (MP)
Ordförande, fullmäktigeledamöter! I Göteborg har vi haft många år på oss att försöka komma till rätta med den ojämlika situation som finns i olika stadsdelar. Mycket har också gjorts, många insatser, många ansatser och många projekt har det varit. Men i grunden består ändå skillnaderna.
Andelen sysselsatta respektive arbetslösa är ju avgörande för ett områdes status och möjligheter att tillgodose invånarnas behov. Arbetet betyder väldigt mycket för både individers och gruppers integration och välbefinnande i samhället.
För att åstadkomma en utveckling med fler människor i arbete i de utsatta stadsdelarna måste vi vara öppna för kreativa och ibland kanske utmanande idéer. Vi tycker att Henrik Nilssons motion om att göra en hemställan till regeringen om att införa ett system för ekonomiska frizoner i Sverige är en sådan kreativ idé, som möjligtvis är utmanande också. Vi har valt att stödja den. I vårt yrkande i kommunstyrelsen har vi också betonat att det ska ske först efter att en utredning har gjorts och en modell har tagits fram – det är då vi ska ta ställning till om den ska införas i Göteborg, i till exempel Bergsjön.
I oktober var jag och lyssnade på en dragning inom ramen för det EU-projekt som heter Urbameco där Hammarkullen är med, och också en stadsdel i Lyon, som har infört en sådan ekonomisk frizon. Det var en man som heter Alexandre Gleich som berättade om detta. Den har varit frizon i ungefär tio år, och det har inneburit att företag som har etablerat sig där och som har minst 30 % anställda som kommer från området och som tidigare varit arbetslösa får lägre arbetsgivaravgifter, och de slipper också skatten på vinst under en viss tid. Ungefär 1 000 nya företag har etablerat sig och det har inneburit ungefär 4 000 nya arbeten. Det har också inneburit att området, som han bedömde det, har fått ökad status. Det har blivit ett mer livaktigt näringsliv. Ett tecken på det var att lokalhyrorna hade ökat under de här åren, det vill säga attraktiviteten i området hade ökat.
Detta går ju lite tvärtemot de föreställningar några av oss kanske har, att det här kommer att stigmatisera området. Jag tycker inte att det är detta som stigmatiserar ett område, utan det är ju grundfakta: att det är bidragsberoende, hög arbetslöshet och dålig service i lokalsamhället. Med fler arbetsplatser skapas en grund för fler bankkontor, bättre kollektivtrafik, restauranger och en högre status.
Självklart tycker jag att vi i Sverige ska skapa vår egen variant på ekonomisk frizon – vi ska inte bara kopiera Frankrikes. Att man använder lägre arbetsgivaravgifter är egentligen inget kontroversiellt, det gör vi ju redan i dag för till exempel ungdomar och pensionärer. Några av oss vill ju också kämpa för att sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen.
Av bland annat de här skälen yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag.

Mikael Jansson (SD)
Fru ordförande, fullmäktige! Jag yrkar bifall till Anneli Hulthén med flera i kommunstyrelsen.

Integration och assimilation är ju viktigt, och det är en god vilja i den här motionen naturligtvis – man vill bryta segregeringen. De flesta partier vill ha integration, att svenskar och invandrare ska närma sig varandra, medan vi sverigedemokrater vill att invandrarna ska upptas i det svenska samhället. Det finns en viss distinktion där emellan. Det finns en god vilja bakom förslaget, men jag tror det är ett dåligt förslag.
Det är också ett ganska drastiskt beslut att skapa ekonomiska frizoner. Det skapar stora orättvisor för företagande i andra delar av Göteborg. Jag tror att Dario Espiga faktiskt har rätt i att det här skapar känslan av ett B-lag. Ungefär som när man könskvoterar till styrelser kvinnor får en B-stämpel över sig, vilket är negativt, är det samma effekt här att man kommer att klassificera vissa invandrartäta områden som sämre än andra, vilket är psykologiskt fel.
Jag ser också detta som ett erkännande från alliansen att massinvandringen har varit kostsam, när man vill ha ett sådant här stort experiment med en ekonomisk frizon, eller en utredning om det.
Jag vet inte varför man i debatten så ofta hör att invandring är lönsam, när man kan se att regeringens utredare professor Jan Ekberg pekar på att massinvandringen kostar Sverige mellan 39,1 och 58,7 miljarder per år. Det är en stor peng! Den kostnaden får vi lida under i Sverige varje år. Hade vi inte haft massinvandringen, så hade vi kunnat ta en del av den pengen och hjälpa andra folk i andra länder, som är i kris, på ett mycket effektivare sätt än vad vi i dag hjälper människor från andra länder. En del av pengarna hade vi kunnat använda till vård, skola, omsorg och infrastruktur i Sverige och haft ett starkare Sverige.
Det här förslaget är dåligt.

Henrik Nilsson (M)
Ordförande, stadsfullmäktige! Den här diskussionen handlar om många saker. Den handlar om hur vi ska möjliggöra för alla göteborgare att fler kommer i arbete. Den handlar om att vi ska vitalisera näringslivet. Den handlar om att möjliggöra att fler kan komma i jobb, att fler kan trivas där de bor.
Den handlar inte om massinvandring. Den handlar inte om kostnader för massinvandring. Den handlar inte ens om den delen som inte är någon massinvandring.
Låt oss nu fokusera på vad det är. Vi vill möjliggöra för alla göteborgare att trivas och bo kvar i staden och skapa nya förutsättningar för näringslivet. Men låt oss inte ledas in i en diskussion om vi och dom. Det är ju precis tvärtom, att vi vill skapa en stad, en helhet, för att möjliggöra att fler trivs i Göteborg.
I den delen är det närmast befängt att ens diskutera kostnader för invandringen. Jag tror att det är ett felgrepp, och jag tror att det visar väldigt tydligt på varför just insatser för att alla ska komma i arbete är så förtvivlat viktiga, i och med att det annars uppkommer sådana här argument. Det är ju precis i sådana här vatten det fiskas: Vi och dom. Låt oss inte möjliggöra för andra. Det där är om inte ett farligt spel så i alla fall ett uttryckssätt som mycket tydligt förklarar varför Sverigedemokraterna representeras av en här inne och vi andra representeras av åttio.

Dario Espiga, kommunalråd (S)
Ordförande! Jag vill bara klargöra att vi har olika uppfattningar om frizoner. Jag har stor respekt för det, och jag vet att när ni lägger detta förslag så drivs ni av en vilja att göra det bästa för ett område – till skillnad från Sverigedemokraterna. Det vill jag göra tydligt.

Jag gillar invandringen. Jag är övertygad om att Sverige utan att ta in människor från andra länder kommer att stå sig slätt i framtiden. Jag gillar också att människor kommer tillsammans och skapar nya kulturer och så vidare.
Det som jag skulle säga när det gäller Bergsjön är inte att det är ett invandrartätt område, det är ett socialt utsatt område. Det är viktigt att skilja på det. Oavsett vilka grupper som bor där är det den sociala utsattheten, att man inte har arbete, att man får socialbidrag och så vidare, som vi pratar om. Det är det som är risken med att stigmatisera ett helt område.
Snälla, jag respekterar att du vill rösta på det yrkande som vi har lagt – men argumentationen är vitt skild från varandra!

Eshag Kia (S)
Det är mycket beklagligt att Mikael Jansson använder den här motionen i syfte att koppla till massinvandring, och jag tycker Henrik Nilsson var rätt ute i sitt svar.
Men det är inte någon ny motion, detta har debatterats och diskuterats de senaste åren. Ni kommer kanske ihåg att för några år sedan föreslogs Hjällbo bli ekonomisk frizon.
Jag tvekar inte om att motionären har ett gott syfte och gärna vill bekämpa arbetslöshet och utanförskap. Men jag ser från både företagsekonomiska och samhällsekonomiska aspekter stora och faktiskt allvarliga skador. Till en början kan man tycka att det är jättebra att en del av en stad kan få en viss subvention, men som jag sade är tanken inte ny. I Norrland finns det en hel del regionala stöd i vad som kallas för stödområden. Man kan få rabatt med en viss procent av arbetsgivaravgiften i vissa branscher och i vissa områden. Men utifrån hela stadens perspektiv är det farligt att en del av en stad, som Bergsjön, får bli ekonomisk frizon. Effekterna kan bli mycket allvarliga för näraliggande stadsdelar eller näraliggande kommuner.
Vad blir resultatet? Jo, en del företag kommer att etablera sig i det området, oavsett om de tänker missbruka läget eller inte, och detta leder till negativa konsekvenser för de befintliga företagen i näraliggande områden.
I nästa steg kan det hända att en del av befolkningen flyttar till Bergsjön för att utnyttja läget. Sedan förstärks, utifrån det perspektivet, en känsla av vi och dom. Henrik, jag vet att du inte vill att det ska vara på det sättet. I dag finns kanske en sådan känsla. Men det kommer att bli på det sättet.
Vi vet att kapital och näringsliv har avkastningskrav. Man gör marknadsundersökningar, studerar köpkraft, konkurrens, efterfrågenivå etcetera. Jag har väldigt svårt att se den köpkraften i Bergsjön, och det är nästan omöjligt att se hur många arbetstillfällen som kan tillkomma.
Inom ramen för Vision Angered fick vi en rapport om den franska erfarenheten. När jag ställde frågan till den ansvarige hur många jobb som hade skapats, hade han inget riktigt svar. När jag frågade vilken typ av företag som etablerat sig i den delen av Lyon, svarade han att det för det mesta har varit enmansföretag. Det är ju inte den typen av näringsliv du vill ha, pizzerior och kioskägare? Det har också varit några kedjor av typen Kapp-Ahl, Ica eller Konsum som har kommit dit och etablerat sig – men på bekostnad av vilka delar av näringslivet?
Jag skulle säga att det är mycket bättre att satsa på ett allmänt företagsstöd för småföretagare, i form av bland annat minskad arbetsgivaravgift för de företag som betalar lön upp till 70 000 eller 80 000. Den socialdemokratiska regeringen införde 5 % rabatt, som i dag är borta. Om du frågar småföretagarna, är det många som var nöjda med den. Annars skapar man en obalans och en ojämlik konkurrenssituation i hela Göteborgs stad. Tänk på EU:s inre marknad, där människor, varor och kapital rör sig fritt fram och tillbaka. Hur kan vi i en stad som Göteborg göra Bergsjön till en stadsdel för sig själv, när människor, varor och tjänster flyttar så lätt? På lång sikt kommer det här att leda till mycket allvarliga konsekvenser, som jag nämnde.
Jag har inte mer tid, men på persiska har vi ett ordspråk som jag kan tolka ungefär så här: Du vill ha vackra ögonbryn, men resultatet är att du blir blind. Tack för ordet.

Mikael Janson (FP)
Ordförande, fullmäktige! Det finns en kostnad i att en del som kallar sig svenskar vill göra det ännu svårare för alla göteborgare att bli delaktiga och bidra till vår välfärd. Det är det senare detta handlar om. Vi vet att vi har områden som redan i dag är stigmatiserade – som redan i dag på område efter område kan pekas ut för att de har problem av olika slag. På något sätt kommer de aldrig vidare. Dessa områden hänger inte med när vi har bättre tider och tillväxten tar fart. Det handlar inte om stadsdelsområden i sig utan om delar av stadsdelsnämndsområden och områden som kanske innefattar delar av flera stadsdelsnämndsområden. Låt oss alltså inte fastna vid detta. Därför är det bra att man tittar på en helhet för att få ett regelverk kring detta som gör att vi sedan kan titta på exakt var och hur man eventuellt kan pröva.
Det är vad det handlar om – att våga pröva något annat när vi ser att det vi hittills gjort i alla fall inte har räckt hela vägen när det gäller områden som fortsätter att inte hänga med. Jag tycker Eva Ternegren gav en ganska bra bild och beskrivning av vad det handlar om. Självklart är detta inte lösningen på allt men det är en del i batteriet av åtgärder av olika slag som vi behöver och måste pröva.
Jag kan bara gå till mig själv. Jag har varit verksam i ett litet växande industriföretag i just Bergsjödalen som Bergsjöns förvaltning som var positiv till motionen pekar ut som ett område som skulle kunna få lite bättre växtkraft. På den tiden hette det Ögärdet – eller var det kanske Ödegärdet apropå att skapa säljande namn. Men det har bytt till Bergsjödalen. Tyvärr räcker det nog inte att man har bytt namn. Om det hade varit ett område med lite mer go i sig där man kände att det hände lite mer, där det fanns lokaler som man kunde använda allt eftersom man själv växte och där det fanns en potential hade det företaget kanske blivit kvar där. Nu fanns inte detta där och då och därför blev vi tvungna att flytta.
Det är precis det jag tror det handlar om. I valet mellan ett antal olika parametrar som ska stämma som varje företagare måste ta hänsyn till är detta en faktor som kan göra den där skillnaden i tillräckligt många fall för att det faktiskt ska skapa den där livkraften och bli det där positiva som gör att: Men dit kan man flytta – där händer saker! Givetvis ska man som i det franska exemplet ha regelverk kring frågor som: Hur ska man jacka in det, under hur lång tid, under vilka förutsättningar? Självklart finns en rad gränsdragningsproblem. Det ska vi inte sticka under stol med. Men jag tror att tiden är mogen för att ändå pröva detta – särskilt om vi ser en högkonjunktur framför oss. Jag är nämligen rädd för att vi har områden i Göteborg i vilka det även när högkonjunkturen kommer inte kommer att finnas en självgående mekanism.
Även om det finns många unga människor som står i beredskap att komma ut på arbetsmarknaden – och det kommer de att göra även om de i dag står en bit ifrån – finns det områden som inte kommer att ta del av detta. Vi kan göra hur mycket stödinsatser som helst men det handlar om att skapa det där lilla extra som gör att de enskilda besluten hos de enskilda företagarna när man anställer en människa i just det där området gör att det landar på rätt sida.
Därför tror jag det är värt att få det prövat och skriva att vi vill göra detta i Göteborg.

Berhane Kidane (V)
Ordförande, kommunfullmäktige! Det är svårt att säga så mycket efter Darios och Eshags kloka ord. Men en ekonomisk frizon betyder inget annat än att företag som etablerar sig där får lägre skatt eller sänkt arbetsgivaravgift som tack och morot. I ekonomiska frizoner är de enda vinnarna företagsägarna. Trots att man ger företag förmånliga villkor blir inte arbetsrätt, kollektivavtal och miljöskydd fullt ut tillgodosedda. Motionären nämner Frankrikes frizoner som bra exempel. Men enligt några rapporter som jag har läst om franska frizoner startade man en mängd företag – men antalet verksamma är mindre. Alltså – de lever inte längre. Trots att man i Frankrike fortsätter med subventioner till företag i frizoner har arbetslösheten stigit från 8,5 % till 10 % fram till 2005. Ekonomiska frizoner orsakar orättvis konkurrens för andra existerande företag.
Vi anser att den motion som framförts om att åstadkomma förändring inom insatser för till exempel lågutbildade i marginaliserade områden och genom riktade subventioner av ungdomsanställning varken löser integrations- eller arbetslöshetsproblem i förorterna – fastän åtgärderna kostar en hel del pengar.
Hur de ekonomiska förlusterna för kommunen i form av minskade skatteintäkter skulle kunna kompenseras är en fråga som också borde besvaras med konkreta fakta.
Jag håller med Dario. Att skapa ett frizonsområde i vår stad Göteborg – det kan vara i Angered, Bergsjön eller Biskopsgården som ingick i Storstadssatsningen – är att traumatisera och stigmatisera områden och jag tror det kommer att öka den existerande segregationen.
Jag vill avsluta med att citera SDN Gunnareds yttrande över motionen: ”Göteborg är en stad med gemensam struktur och också en del av en region med ambitioner att växa. Att ge vissa områden förmåner inom ramen för denna utveckling kan bidra till att skapa konkurrensmotsättningar som påverkar gemensamhetstänkandet.”
Jag föreslår bifall till yttrande från V och S.

Christian Larsson (V)
Jag ska inte förlänga detta. Jag vill tacka för kommentaren om att pizzerior inte tillhör det vanliga näringslivet. Det hade varit spännande med en lista över vad som kvalificerar sig för detta. Det finns inte så mycket utvärderingar på detta och vad alla som går ut och söker hittar är utvärderingar från Lyon – en stad ungefär 4–5 gånger så stor som Göteborg. Där handlar det om 250 jobb på årsbasis. Det är ett ganska magert resultat. Men det kanske finns andra utvärderingar från andra städer som föranleder detta. Jag tror och hoppas att syftet är gott och att man verkligen vill skapa arbete. Jag tänker mig mer att dessa arbetsgivaravgifter som man inte betalar till staten kanske kunde gå till kommunen – för vi skulle anställa avsevärt fler än 250 personer för de miljoner som skulle komma in.
Effekten av att bara skeppa över dessa uteblivna arbetsgivaravgifter till företagarna blir bara att man skapar en billig arbetskraft för de företagare som inte vill betala avtalsenlig lön. Det skapar inte fler arbeten. Det ska vara samma människovärde för alla oavsett vilken samhällsklass men tillhör.
Avslag på motionen.

Firas Almesri (MP)
Kommunfullmäktige! Det är viktigt att prova olika vettiga förslag för att komma åt utanförskapet i de segregerade områdena, skapa fler arbetstillfällen och locka fler företag att etablera sig. Det går inte att sopa problemen under mattan. Förslaget om att skapa ekonomiska frizoner är värt att prova. Det löser inte alla arbetslöshets- och andra segregationsproblem men kanske det tillsammans med andra insatser kan hjälpa till att lyfta upp vissa stadsdelar i Göteborg. Fokusera inte bara på eventuella risker i förslaget utan också på eventuella vinster för människor i dessa områden.
Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.

Eshag Kia (S)
Både Eva Ternegren och Firas Almesri har helt klart för sig det kreativa, utmanande och vettiga i förslaget. Men tänk på att vi har uppgifter om företag som etablerade sig och missbrukade läget efter några år. Erfarenheten från bland annat Frankrike är att när tiden gått ut och subventionen inte längre finns har man flyttat sitt företag.
Sedan är vi alla folkbokförda i Göteborgs Stad. Hur kan en arbetsgivaravgift vara mindre för en del? Det kan vara så – men vilka konsekvenser får det för resten av staden och för närliggande kommuner? Jag tänker exempelvis på Angered, Kortedala och Partille. Tänk på det.
Syftet är mycket gott men resultatet är efter några år ett fördärv.

Maria Berntsson (KD)
Kristdemokraterna tycker detta förslag är intressant och därför stödjer vi att hemställa till regeringen att utreda systemet. Vi tror att det kan vara ett bra komplement. Det är inte det enda som behöver göras i dessa områden men det kan vara intressant att titta närmare på. Sedan kommer utredningen tillbaka till fullmäktige så vi kan ta ställning.
Däremot skulle jag vilja ha svar från Dario med flera på en fråga. Vad är det för skillnad på att ha ekonomiska frizoner och de andra pengar vi har avsatt för dessa områden – Storstadssatsningar och LUVA-pengar. Även om pengarna används med olika metoder handlar det hela tiden om statliga pengar. Vi har då sett att vissa av dessa Storstadspengar inte gav det tänkta resultatet. Därför vill jag gärna ha svar på denna fråga för vi tror det kan vara intressant att se hur man kan använda detta som en metod för att förbättra i dessa områden.

Dario Espiga, kommunalråd (S)
Jag kan ganska klart säga att skillnaden är mycket stor. Storstadssatsningen siktade på att få människor i området att ta ansvar för sitt liv – gå tillsammans och starta företag och så vidare. Här är det arbetsgivarna som får det mesta. Man kan flytta dit som arbetsgivare och tjäna pengar. Vi tror man ska satsa på människor oavsett var de är. Om man i dag har behov i Bergsjön ska man satsa på dem där. Om en person flyttar från Bergsjön och fortfarande har behov av samhällets insatser – då ska dessa tillgodoses oavsett var man bor. I vilken stadsdel man bor ska inte vara avgörande. Det är den stora skillnaden. Under storstadssatsningen gjordes massor med saker i exempelvis Hjällbo. Men vi försökte att inte komma uppifrån med beslut. Vi ville ha engagemang från dem som bodde där. Vad ville de satsa på? Vad ville de göra?
Detta är ensidigt. Det är arbetsgivaravgifter vi pratar om.

Maria Berntsson (KD)
Men pengarna kommer ändå uppifrån! Det har också funnits exempelvis Blomman-pengar. Vi upplever att även dessa pengar som kom i olika satsningar på sätt och vis var stigmatiserande. Vad är det för skillnad? Du pratade om att det ska komma underifrån och det ska vara egna exempel och så vidare. Jag vet inte vilket uttryck du använde men vi kan inte se skillnaden mot att faktiskt ge en person ett jobb – ett jobb att gå till varje dag och att tjäna pengar. Det är då man också får en gemenskap med andra. Det är också då vi kan lyfta dessa områden och få fler företag dit. Vi tror att man då får den värdighet som ni också är ute efter. Ni har visat att de sätt ni har använt inte heller har lyckats. Våga därför prova något annat! Våga prova detta och se vad det ger.
Du kanske också ifrågasätter att vi redan i dag exempelvis har lägre arbetsgivaravgifter för ungdomar. Det tycker vi är bra för vi vet att ungdomar har det lite svårare att få jobb. Därför stödjer vi det. Men nu kanske jag trampade i klaveret riktigt – vi får väl se!

Mikael Janson (FP)
Ordförande, fullmäktige! Dario pekar på en viktig poäng i detta. Jag tror inte att någon av oss är emot de generella satsningarna, att kompetensutveckling behövs och att vi redan i dag har en rad åtgärdsprogram. Men vad detta tillför och som jag tror är det viktiga är att i områden där vi vet att det är svårt att få någon egen bärkraft bidra till att just företagandet får möjligheter att börja frodas på ett helt annat sätt än tidigare. Jag säger inte att detta är den totala lösningen på detta – men det kan bidra. Varje liten sak som kan bidra ger möjligheter till att något verkligen händer och att fler företag etablerar sig där. Det är vad som behövs för helheten – i områdena ska finnas människor som bor, människor som arbetar och företag som erbjuder arbete. Den delen är vad som tidigare i hög utsträckning har saknats.
Sedan kan man säga att det finns företagare som utnyttjar det och så vidare. Men om man i valet mellan två olika ställen ändå väljer att satsa på ett ställe där man dessutom ger försörjning för människor och bidrar till hela lokalutvecklingen där man vet att om man inte hade haft detta hade man inte gjort t det – då tycker jag det är värt det! Det ger så oerhört mycket mer. Trots allt är också de allra flesta företagare seriösa. Det är inte bara den delen som avgör – men den kan bidra.

Christian Larsson (V)
Det handlar inte om att företagare eller arbetsgivare skulle vara oseriösa – det handlar om att man inför ett styrmedel som de måste använda sig av i konkurrensen med andra företagare, precis som man gjorde med slopandet av arbetsgivaravgiften för ungdomar – vilket inte ledde till att man påverkade ungdomsarbetslösheten. Det ledde till att man påverkade plånböckerna hos McDonald's franchisetagare och så vidare – de som använde detta och som var tvungna till det i konkurrensen med andra som anställde ungdomar. Precis så kommer det att vara där ute. Anledningen till att vi är motståndare är att detta inte leder till några nya jobb. Det leder till rikare arbetsgivare.

Eshag Kia (S)
Maria – det är precis som jag sade tidigare. Satsa på allmänna reduceringar av arbetsgivaravgifter för ungdomar. Det är bra. Satsa också på småföretag i hela landet – inte bara i en stadsdel i en stad. Det är mycket allvarligt. Först och främst är det inte klart vad som står i MP:s yrkande. Från min sida är följande inte acceptabelt: Bland annat är det viktigt att det är de boende i frizonsområdet som ska komma i fråga för att skattelättnader ska förekomma. Vad menas med detta? Ska alla boende i Bergsjön få skattelättnader? Då blir hela Göteborg avfolkat! Alla kommer att hamna i Bergsjön. Om yrkandet avser de företag som etablerar sig kommer alla Angeredsföretagare att flytta till Bergsjön liksom de i Kortedala och Partille.
Hur kan det sedan vara så att någon som bor i bland annat Bergsjön och har sitt företag mitt i staden ska betala vanlig arbetsgivaravgift – men de som har sitt företag i Bergsjön ska betala lägre arbetsgivaravgift? Detta är inte välbetänkt – det är orättvist. Inte heller utgår man från ett hela Göteborgs-perspektiv.
Jag anar att det kommer att leda till allvarliga konsekvenser för hela Göteborgs Stad och närliggande kommuner.

Marie Lindén (V)
Ordförande, fullmäktige! Eva Ternegren berättar om en man som hon har varit och lyssnat på i oktober förra året. Han beskrev erfarenheterna från Lyon i positiva ordalag. Stora mervärden hade skapats. Så är det kanske. Jag vet inte vad han hade för intressen eller vem han var men jag har fått rapporter som inte pekar på att satsningarna varit så lyckosamma. Jag har tagit del av en del av Berhanes rapporter där det tydligt framkommer att så många nya företag inte har skapats. Snarare har företagen runt omkring valt att flytta in i zonen. Man stannar där i fem år och sedan flyttar man. Det är mycket tydligt att det har varit så.
En annan sak i de rapporter jag har tagit del av är att de människor som anställs – den tredjedel som ska bo i området – känner någon form av inlåsningseffekt, lojalitet mot företaget. De kan inte lätt och ledigt flytta. Om man vill lämna området finns något som håller en kvar.
Jag tycker också att detta rimmar illa med det som vi så ofta annars pratar om – hela staden-perspektivet, lika behandlings-perspektivet. Detta är viktiga honnörsord som vi alltid tar upp i politiken. Detta geografiska särskiljande är väl inte något framgångsrikt. Nej – jag tror inte detta är ett käckt förslag. Snarare bör vi titta på alla kringaktiviteter i Lyon. Mycket mer hände i zonen. Andra insatser gjordes för att man skulle förbättra kollektivtrafik och företagande och få ett mer livfullt samhälle. Det är nog de insatserna vi snarare bör titta närmare på. Vad gjorde de? Är det något vi kan göra? I så fall gör vi det!

Roger Björn (M)
Jag tänkte inte yttra mig i denna debatt men jag tycker detta är mycket cyniskt. Situationen uppe i Nordost har jag följt i många, många år. Arbetslösheten ligger klart över resten av Göteborg. Vi har under tio eller femton års tid provat en mängd olika saker. Vi har fått pengar. Vi har fått folk som kom, sågs och försvann. Fortfarande är arbetslösheten lika stor – om inte just nu ännu större. Vad är det viktigaste? Är det en principdebatt vi för eller vill vi hjälpa de människor som är arbetslösa där uppe? Från S och V verkar det vara en principdebatt – inte en debatt för att skapa arbete. I början av dessa år jobbade S och M mycket för att skapa ett nytänkande. Vi sade: Det är så stora problem. Hitta på någonting! Vi kom fram till bland annat den här fabriken i Linnarhult.
Arbetslösheten är lika stor som den hela tiden har varit. Vi måste tänka nytt! Det vi hittills har hållit på med har inte skapat speciellt mycket. Vi fick ett Rättspsyk. Sedan får ni tycka vad ni vill om det. Men det är väl inte i första hand angeredsborna som kommer att arbeta där. Jag menar att vi måste se till att vända dessa strömmar så att de inte hela tiden går från ytterområdena till centrum. Vi måste skapa arbetsplatser i ytterområdena för att strömmarna kanske ska gå i en annan riktning – inte bara i en riktning klockan 9 och en annan klockan 17.
Jag tycker detta är cyniskt. De metoder vi hittills har använt har inte lyckats. Vad är det då som gör att vi inte ska prova något annat? Det är inte säkert att den metod som Henrik föreslår blir helt lyckad men vi kan inte bli sämre än vi nu är.

Mikael Jansson (SD)
Fru ordförande, fullmäktige! Jag är rädd att detta förslag väcker löje om det förs inför regeringen. Göteborgs alla stadsdelar ligger mitt i en stark region. Ekonomiska frizoner är en nationell fråga. Det rör konkurrensen i hela landet. Vi har i Sverige en stark urbanisering. I varje län flyttar folk från de mindre kommunerna till regioncentra och i landet i stort flyttar men till de tre storstadsområdena. Glesbygden avfolkas. Industrier läggs ner. Det är en mycket tråkig utveckling – svår att vända men mycket tråkig.
Om vi för inför regeringen att vi vill ha ekonomisk frizon i stadsdelar mitt i en stark region kommer en klok och vaken regering knappast att stödja det. Ekonomiska frizoner kan rimligen bara beviljas i glesbygd.

Marie Lindén (V)
Nej, Roger Björn! Vi är inte cyniska. Vi har nog bara olika åsikter och bilder av om vi tror att detta skapar nya arbeten. Jag tror inte att det skapar så många nya företag. Det är den rapport och den bild jag har. Däremot får vi en rörlighet av arbetsgivare som flyttar ifrån områden strax utanför zonen in i zonen, stannar fem till nio år för att sedan dra vidare någon annanstans. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi tittar på andra saker. Göteborg ska självklart vara en företagsvänlig stad – men det ska vara över hela staden. Andra morötter och instrument ska finnas som gör att man startar nya företag, att man flyttar utifrån kommuner och in i Göteborg. Men detta enskilda att göra en liten zon i Göteborgs Stad innebär bara en rörlighet inom staden som avfolkar de närliggande områdena på småföretagare.
Det är min övertygelse och det är också den bild som jag har fått rapporterad.

Dario Espiga, kommunalråd (S)
Kort: Roger Björn, du får vara seriös när du anklagar oss för att vara cyniska. Du pratar om att det enda som har kommit dit är Rättspsyket. Det har inte ens börjat byggas. Men det är inte det viktigaste. Vad säger du om Angereds Närsjukhus, Ishallen, industritomter som vi har avdelat, uppfräschning av Angereds centrum, arbetet med Vision Angered och så vidare?
Jag har all respekt för att vi har olika uppfattningar, men vi får hålla oss till sanningen!

Eva Ternegren (MP)
Apropå sanningen: Christian och Marie Lindén hade uppgifter om området utanför Lyon. Det är inte hela Lyon utan en förort. Jag har fått andra uppgifter och den man jag pratade om heter Alexandre Gleich. Han är Göteborgs Stads samarbetspartner i detta projekt som heter Urbameco. Enligt honom har 4 000 nya jobb åstadkommits och 1 000 nya företag etablerats. De flesta är säkert småföretag. Branscherna han nämnde var bygg, service, kommunikation och städ.
Sedan vill jag kommentera att kostnaderna blir för stora. Kostnaderna är de minskade arbetsgivaravgifterna. Men om vi förutsätter att detta leder till fler jobb måste man i andra vågskålen lägga den skatt personen som får en lön betalar samt den effekt det ger upphov till i form av ökad köpkraft som förmodligen kommer området till godo vilket ger ökade momsintäkter. Personer som går från bidragsberoende till arbete får ofta bättre hälsa. Minskade ohälsotal innebär lägre kostnader för kommunen och regionen. Att minska försörjningsstödet är också en minskad kostnad för kommunen. Man måste alltså titta samhällsekonomiskt på helheten här. Det finns nationalekonomer som gör socioekonomiska bokslut och ser vad det faktiskt innebär i slutändan. Ett sådant resonemang måste man föra.
Slutligen till frågan om konkurrens och att det skulle vara dåligt för företagarna. Man har faktiskt möjlighet att etablera sig i dessa områden på gällande villkor. Det är väl utmärkt om exempelvis advokatkontor vill flytta ut till Bergsjön och etablera sig där för att få lägre arbetsgivaravgifter? Jag ser riskerna som mindre än fördelarna och jag håller med Firas om att man ska titta på möjligheterna mer än riskerna. Naturligtvis inser även
jag att det kan finnas risker och det är därför vi vill göra en utredning och en modell först.

Eshag Kia (S)
Jag skulle vilja mycket kort svara Maria Berntsson apropå storstadssatsningar i det här sammanhanget. De pengarna var för att skapa likadana förhållanden i förorter jämfört med hela staden. Det var inte ett förslag att en stadsdel skulle få en viss reduktion. Alltså, pengarna användes inte för att gynna en viss bransch eller så, precis som Dario sade utan gick till äldreomsorg och framför allt skolan för att skapa jämlika förutsättningar med hela Göteborgs Stad.
Men detta förslag tycker jag utökar skillnaderna. Jag tycker vi måste satsa allmänt på att minska skillnaderna. Problemet är faktiskt inte etiskt – problemet är klassamhället. Problemet är att de människor som ni syftar på inte har fått samma förutsättningar. Som kommun måste vi se till att de får lika möjligheter. Hur då? Jag kan bara ge ett exempel. Kommunstyrelsen beslöt om en praktikant per 20 anställda i hela Göteborgs Stad. Det är ett fantastiskt förslag, tycker jag, för det är inte att särbehandla en stadsdel utan hela stadens perspektiv återspeglas.
Jag tycker inte att det förslaget ska behandlas här, utan det har man någon annanstans. Tack för ordet.

Helena Holmberg (FP)
Ordförande, fullmäktige! Jag ger mig in i debatten för att jag känner att jag måste bemöta några av de argument mot det här förslaget som kommer från Dario Espiga och Eshag Kia.
Det här är inget oproblematiskt förslag, det finns många problem att se över. Marie Lindén till exempel har pekat på flera. Det är klart att man måste väga fördelar och nackdelar.
Men att just det här förslaget skulle vara så förfärligt stigmatiserande mot vissa stadsdelar är rätt märkligt, när det kommer från ett parti som i regeringsställning i mitten av 90-talet anslog Blommanpengar till vissa utpekade stadsdelar, i slutet av 90-talet utnämnde två stadsdelar, Hjällbo och Gårdsten, till så kallade nationella exempel – det var ett antal miljoner som följde med den utnämningen – och i början på förra decenniet var det storstadssatsningen, som gick till fem tydligt utpekade stadsdelar i Göteborg: Hjällbo, Gårdsten, Norra Biskopsgården, Bergsjön och någon till, som jag just nu inte kommer på. Det var väldigt utpekande, minst lika stigmatiserande som det här förslaget. Så det var ett väldigt dåligt argument.
Den andra invändningen som jag har gentemot er argumentation är att de här satsningarna, säger ni, gick till människorna medan den här föreslagna reduktionen av arbetsgivaravgiften går till företagare, till arbetsgivare. Då vill jag berätta för er, att företagare och arbetsgivare är också människor, oavsett var de bor.
Företagare och arbetsgivare ligger hemma i sängen på kvällen och funderar: Ska jag våga satsa? Var ska jag lägga mitt företag? Ska jag våga investera? Ska jag ta ett lån? Ska jag våga anställa, eller ska jag inte göra det?
Och det är ju just för att stimulera företagande i stadsdelar som har det väldigt tufft som de här ekonomiska frizonerna föreslås.
Visst, det finns problem. Men låt oss utreda den här idén. Låt oss se ifall fördelarna kan överväga eventuella nackdelar. Bifall till kommunstyrelsens förslag!

Martin Hellström (KD)
Ordförande! Vi ska alldeles strax votera, om Göteborgs kommun ska skicka ett brev eller inte. Ett brev – det träter vi om ifall vi ska skicka eller inte! Det här är inte en fråga för oss, det är en fråga för staten.
Har ni problem med att skicka ett brev? Man kan skicka det digitalt, det kostar inte ens porto!
Ett brev ska vi votera om strax.

Jöran Fagerlund (V)
Fullmäktigeledamöter, göteborgare! Det är inte så att vi ska inleda någon brevväxling här, kamrater, utan det handlar om något som får politiska konsekvenser. Det har ett politiskt innehåll, och det kommer att få förödande konsekvenser för många människor. Just därför begär vi votering om att inte skicka det brevet.

Lena Malm (S)
När du, Martin, ställer frågan på det sättet blir jag lite förvånad. Roger Björn anklagar oss för att vara cyniska därför att vi inte vill gå med på ett förslag att pröva ekonomiska frizoner, och du reducerar det till ett brev!
Det handlar ju om, bland annat, om ni tycker att det ska finnas konkurrens på lika villkor. Det ger olikheter för företagande i Göteborg och att man pekar ut en geografisk del av en kommun.
Att säga att det bara handlar om ett brev tycker jag är cynism i allra högsta grad – speciellt mot den här engagerade debatten!

Martin Hellström (KD)
Lena, du och Dario kan ju diskutera cynism efteråt där ute, om ni känner för det.
Att skicka ett brev om att någon annan, som har bättre kunskap än vi alla här antagligen, kan utreda den här frågan ordentligt. Kanske kommer man fram till att det ni säger är rätt, kanske kommer man fram till att det vi säger är rätt. Att söka kunskap är alltid bra, om det än föregås av att skicka ett brev.

Nästa!

Synpunkter!....Inlägg