SENIORER Ur
"Det nya äldreboendet" av Jan Paulsson Byggandet
genomgår idag en utveckling för långsiktig hållbarhet.
Det betyder framförallt anpassning till olika naturresursaspekter men också
utvecklingen av ett socialt hållbart samhälle. Det måste innefatta
en långsiktig utveckling av ändamåls- och bruksaspekter av praktisk,
social, kommunikativ och existentiell karaktär. Varje enskild individ och
varje grupp måste få möjligheter att använda sina resurser
på ett bra sätt. Först då kan samhället bli långsiktigt
hållbart. Det nya äldreboendet innehåller intressanta bidrag
till denna utveckling. Det
nya äldreboendet - varje period sin modell När vi ser tillbaka
på utvecklingen under den andra hälften av seklet verkar det som om
varje period har haft en inrikting och en ny lösning. En modell har förts
fram och en total satsning har skett på denna. Det nya äldreboendet
på 1950-talet var de då nya ålderdomshemmen, ofta centralt belägna
i kommunen och byggda i en måttlig skala. Gemenskapen i den lilla skalan,
familjeskalan, ansågs väsentlig... Det nya äldreboendet
på 1960- och 70-talen var de nya servicehusen. Anläggningarna blev
ofta större än tidigare. Självständigheten i boendet betonades.
Boendestandarden ökade och den sociala grupperingen i den lilla familjära
skalan blev mindre märkbar i husens sociala organisation. Det satsades mera
på en offentlig gemenskap i de nya dagcentralerna . Pensionärerna tänktes
ha kvar sitt familjära umgänge och nätverk med anhöriga och
vänner utanför huset... Det nya boendet på 1980-talet
var framförallt kvarboendet i det egna hemmet eller i en normal boendemiljö.
Fördelarna med att bo "på egna villkor" i den socialt och
geografiskt välkända boendemiljön betonades... I försöksverksamhet
utvecklades gruppboendet; de "nya" ålderdomshemmen. Den lilla
familjära gemenskapen fick åter stor betydelse grundad på tankar
om en avgränsning av de demenssjukas livsvärld till få personer
och en enkel överblickbar boendemiljö. Det nya äldreboendet
under 1990-talet har varit de nya särskilda boendeformerna, som exemplifieras
i denna skrift . En utbyggnad har skett med statliga stimulansåtgärder.
ÄDEL-reformen genomfördes 1992, vilket bl a innebar att kommunerna fick
ett helhetsansvar för boende, service och omvårdnad av sina äldre
kommuninvånare... Ensakssyndrom
eller kontinuitet och mångfald Varje epok har haft sin modell. Nya
idéer har kommit fram, nya mål har satts upp och genomförandet
har påskyndats. Den ena modellen har avlöst den andra, ofta till synes
utan djupare utvärdering och eftertanke. Det finns mycket som tyder på
att modellbyten och moderniseringar har gått alltför snabbt och inneburit
påfrestningar för såväl ädre som anhöriga och
hemtjänstpersonal. Gammalmodiga byggnader har tagits i bruk innan nya alternativ
har funnits tillgängliga. Uttrycket "ensakssyndrom" har använts
för att beskriva svårigheten att fånga det komplexa i utvecklingen.
Kommer vi inom kort att överge även 1990-talets mål, verksamhetsidéer
och särsilda boendeformer för något radikalt nytt? System
och livsvärld De tvära kasten, modellbytena, har varit knutna
till målformuleringar och idéer om utvecklingen av verksamheten;
aktivitetsinnehållet, bemötandet och omvårdnaden i boendet. Drivkrafterna
bakom verksamhetsutvecklingen har varit flera... Nya mål och
verksamhetsidéer har växt fram grundade på nya rön om åldrandet
och åldrandets sjukdomar, på tankar om rationellt arbete och arbetsorganisation
i omvårdnaden, på olika intressenter, på kvalitetsutveckling
och uppföljning/utvärdering som grund för ansvarstagande, ekonomistyrning,
osv. Olika mer eller mindre abstrakta föreställningar och faktorer har
bildat ett komplext system. Delar och sammanhang i systemet har diskuterats och
utvecklats på en administrativ nivå. Vi skulle kunna tala om en systemvärld.
Det som har synts och hörts mest har varit kampanjer och konflikter kring
de stora utvecklingslinjerna i systemet; det som nyhetsmedia har uppsnappat och
vidarebefordrat. Å
andra sidan har livet rullat vidare i äldreboendeanläggningarna; det
långsiktiga och lågmälda arbetet med äldre människor,
där anhöriga, arbetsledare och hemtjänst-/omvårdnadspersonal
varit engagerade. Det har handlat om vardagslivets dagliga konflikter och glädjeämnen,
aktiviteter; gemenskap och trivsel så som de berörda upplever den.
Vi kan tala om en livsvärld. (
Begreppet system härrör från systemteorin och livsvärld från
den fenomenologiska traditionen. Förhållandet mellan system och livsvärld
har behandlats av Haberman (1996). Gemenskapens
villkor Tankegångarna
om den gemenskap som äldreboendet skall kunna ge förutsättningar
för har varierat under epokerna. Tidvis (1950- och 80-90-talen ) har den
lilla familjära skalan förordats och tidvis (1960-70-talen) den lite
större och mera offentliga gemenskapen. Det är i detta sammanhang
väsentligt att framhålla att de äldre sällan, allra minst
under senare tid, haft möjlighet att själva välja medmänniskor
eller vilken gruppgemenskap de vill ingå i. Den som står först
i kön får ta den lägenhet som blir ledig. I bästa fall har
de äldre med tiden kanske kunnat finna någon/några goda vänner
som de kunnat utveckla en djupare gemenskap med i det särskilda boendet... Till
Inlägg! Till Inledningen! Till
terminalfunktioner! Nästa
sida! |